Vemod och ilska i roman från Argentina

DÖDEN. ”Hon som äter jord” av Dolores Reyes är en annorlunda roman, där döden är ständigt närvarande, skriver Thomas Almqvist.

Hon som äter jord av Dolores Reyes
Översättning: Siri Hultén
Palabra förlag

Det är med ganska stora förväntningar som jag öppnar ”Hon som äter jord” av Dolores Reyes, trots ett ganska intetsägande omslag, som inte alls lockar till läsning. Det är ju ändå en ny argentinsk roman. Och mina högt ställda förväntningar infrias, eftersom innehållet är rena dynamiten. En flicka i tonåren har en övernaturlig förmåga. När hon äter jord, kan hon för sitt inre se var de befinner sig, som gått på den jorden. Ryktet om hennes förmåga sprider sig och människor söker upp henne i det slumområde i utkanten av Buenos Aires, där hon bor. Även polisen vill gärna använda sig av hennes tjänster för att lösa fall med försvunna människor.

Dolores Reyes föddes i Buenos Aires 1978. Hon är grundskolelärare, feminist och mamma till sju barn. ”Hon som äter jord” är hennes debutroman. Med den vill hon sätta ljuset på alla mord på framför allt unga kvinnor i storstädernas fattiga förorter och tillägnar romanen Melina Romero och Araceli Ramos, två tonåringar som mördades i den förort till Buenos Aires, där hon arbetar som lärare. Det är en roman om ett trauma, om våld mot kvinnor och barn och om hur en ung kvinna håller på att bli vuxen. Hon som äter jord har inget namn utan kallas bara ”Cometierra”, vilket betyder just ”Hon som äter jord”. Hennes förmåga skrämmer många i hennes omgivning och inte minst henne själv. Hon hotas till livet. Att berätta om de döda eller försvunna kan vara livsfarligt i ett land som Argentina.

Att kunna äta jord och sedan säga var den som gått på den jorden befinner sig är en gåva, men också en förbannelse.  När den unga kvinnan äter jord förvandlas den till något levande inom henne och hon ser bilder. Folk lämnar sina dödas jord i flaskor, som hon lagrar på tomten. Flaskorna ser ut som blänkande gravar och ingen jord smakar likadant. Man saknar inte en mor, en syster eller en vän på samma sätt. De sökande människorna påverkar henne negativt och hon mår dåligt. Alla som letar efter någon försvunnen har något gemensamt. De bär på en smärta, ilska, styrka och väntan som lämnar spår efter sig i deras ansikten.

”Hon som äter jord”  av Dolores Reyes är en annorlunda roman, där döden är ständigt närvarande. Den unga kvinnan som är romanens huvudperson lever på gränsen mellan fantasi och verklighet och i en vardag som förvandlas till mardröm. Det är en roman, enligt Reyes, och ingen politisk pamflett, även om den väckt viss irritation hos argentinska myndigheter och inte minst då hos polisen. Många av kvinnorna som mördas i Argentina idag mördas med vapen som tillhört polisen eller militären.

Berättartempot är högt och kapitlen avsiktligt korta. Reyes språk är mycket konkret och förtätat intensivt. Hon skriver obundet och spontant och har även en skarp blick för vardagliga detaljer och särpräglade människotyper. Hela romanen har en äkthetens och naturlighetens prägel. Reyes tycks inte ha några illusioner kvar längre om mindre våld eller kriminalitet i Argentina, när hon berättar om ett liv kantat av ytterligheter. Här finns både vemod och ilska över sakernas tillstånd. Det är en roman om oerhörd skuld men som också kan peka på möjligheter till försoning.