KONSTBOK. Anna Cassel: the Saga of the Rose är en vacker och omsorgsfullt utformad bok. Det rika bildmaterialet följs av två insiktsfulla texter,” skriver Kristina Maria Mezei.
Anna Cassel: the Saga of the Rose
Redaktörer: Kurt Almqvist och Daniel Birnbaum
Bokförlaget Stolpe
Konstnären och esoterikern Hilma af Klints måleri och verksamhet är en publik framgångssaga som efter genombrottsutställningen i Los Angeles 1986 framtvingade en omskrivning av den moderna konstens historia med Hilma af Klint som det abstrakta måleriets föregångare. Hennes liv och verk är idag en alltmer väldokumenterad historia genom flera digra kataloger, livsberättelser och särskilt ”Hilma af Klint. Catalogue raisonné” i sju band som Bokförlaget Stolpe förra året publicerade.
Dess redaktörer, Kurt Almqvist, expert på andliga strömningar och trosformer, och Daniel Birnbaum, Moderna museets tidigare chef, har nu kommit med ytterligare ett band: ”Anna Cassel. The Saga of the Rose”.
Anna Cassel (1860–1937) var Hilma af Klints väninna livet igenom. De delade det djupa intresset för det ockulta och esoteriska, med andliga sammankomster, spiritistiska seanser, läsning, automatiska teckningar och måleri. Ett intresse som låg i tiden kring sekelskiftet 1900. Tillsammans med ytterligare andra kvinnor samarbetade de i grupperna De Fem och Den Steinerska Rosenkreutzgruppen med tretton kvinnor. De blev medlemmar först i det Teosofiska Samfundet och senare i Antroposofiska Sällskapet med centrum i Dornach i Schweiz dit de också reste tillsammans för att besöka ledaren Rudolf Steiner.
Det material som boken om Anna Cassel bygger på upptäcktes först 2007 i Yttereneby vid Järna, söder om Stockholm där Antroposofiska Sällskapets säte och Hilma af Klints stiftelse ligger. Materialet deponerades av Erik af Klint redan 1969 och blev liggande där på en vind. Naturstudier, porträtt och framför allt ett par hundra verk med ockulta teman tillsammans med nära 60 dagböcker från åren 1896–1921 ger inblickar och insikter i relationen och samarbetet kvinnorna emellan.
Det är en vacker och omsorgsfullt utformad bok. Det rika bildmaterialet följs av två insiktsfulla texter. Hedvig Martin gör en jämförande studie mellan de första verken i ”Målningarna till Templet”, sviten med 193 verk som innehåller Hilma af Klints mest kända målningar. Hon ser skillnader i teknik och sättet att applicera färg och kommer fram till att Anna Cassel med stor sannolikhet utförde flera av målningarna i den första sviten, med titeln ”Urkaos”. Rent praktiskt målade ju konstnärerna sida vid sida, de delade både sin vardag och umgänget med den andliga världen som ledde deras arbete.
Det är helt berättigat att ställa frågan: Vem målade ”Målningarna till Templet”. Hilma af Klint får 1906 uppdraget att påbörja denna svit. Fram till 1915 utförs arbetet kollektivt av gruppens alla deltagare. Flera av dem var ju både konstnärligt utbildade och andligt engagerade. De är delaktiga på olika sätt. Även om De Fem splittras 1907 och det uppstår en fnurra på bandet mellan Anna Cassel och Hilma af Klint, fortsätter arbetet.
Hilma af Klint signerade inte sina verk med eget namn. Detta har hittills tolkats som ett tecken på att konstnären såg sig som ett medium för det andliga uppdraget. Men läsningen av Cassels dagböcker bekräftar kollektivets arbete. Hilma af Klint brände sina dagböcker mot slutet av sitt liv, kanske för att frisera historieskrivningen. Men av de sena anteckningar som finns kvar framgår den nära samverkan med Anna Cassel.
De delar intresse för bland annat Akashakrönikan som sägs innehålla minnen om utvecklingen av det andliga, både hos människan och på jorden över tid. Hon skriver att Cassels arbete riktades mot det förflutna medan hennes egna insatser fokuserade på framtiden. Detta skulle påverka placeringen av deras verk i den planerade tempelbyggnaden.
Kurt Almqvist synar i sin text Anna Cassels betydelse för Hilma af Klints verksamhet. ”The Saga of the Rose” beskrivs som både en bönbok och en serie målningar. Enligt anteckningsböckerna bildar de en fortsättning på ”Målningarna till Templet”.
Anna Cassels bilder är i mindre format och innehåller ofta symboler, siffror och tecken som enligt dagböckerna kommer till henne om natten som visioner och färgupplevelser.
Hilma af Klint ser dem som fragment till ett framtida andligt språk. Men exempelvis solkorset och svastikan, scener med vandringar i en grotta mot ljuset, kan identifieras som element i indiskt inspirerad teosofi. Anna Cassel är påläst, hon citerar rader på latin ur frimurarnas och rosenkreutzares texter. Hon såg, framhåller Kurt Almqvist, sina verk som verkliga ikoner vilka ruvar på mystiska andliga meddelanden och väntar på att tydas.
Det finns stora likheter men också skillnader mellan de två konstnärernas verk. Enligt Hilma af Klint förlorade Anna Cassel den andliga kontakten efter en tid. Faktum är att hennes verk saknar det storslagna, de koncisa och konstnärligt starka formuleringarna som ända till slutet gör Hilma af Klint inte bara till den abstrakta konstens föregångare utan även till en enastående stark målare.
Betydelsen av ett kollektivt upphovsmannaskap förminskar inte den höga kvaliteten. Kvinnokollektivets könsöverskridande konstnärliga praxis för Hilma af Klints verk än närmare vår tid. Än en gång står detta mot myten om det ensamma manliga konstnärsgeniet.
Genomgången av Anna Cassels anteckningsböcker och efterlämnade måleri signalerar dessutom bara en början på vad vidare forskning kring kretsen kring Hilma af Klint kan komma att avslöja.
info@opulens.se
