I öststaterna var toalettpapper också en brist

Existentiellt/Kultur
Montage: C Altgård / Opulens

KRISTIDER. ”Jag är född och uppvuxen i ett land där toalettpappershamstring var lika vanlig under en ostörd arbetsvardag som i dagens svenska coronavirusvardag”, skriver Vladimir Oravsky som berättar hur man i Tjeckoslovakien ibland fick använda bussbiljetter för att torka sig efter toalettbesök.

 

CORONAKULTUR. Covid-19 verkar vi få dras med under en längre tid. I Opulens skriver vi givetvis om effekterna på samhället men också utifrån andra infallsvinklar om viruset. På den här sidan samlar vi våra kulturartiklar om corona.

En västerlänning ser på toalettpappret som det renaste beviset på sin civilisations utveckling och överlägsenhet. När vi reser till länder där det råder brist på toalettpapper, eller där det inte ens används, blir vi skeptiska. Undantagna är de japanska toaletterna som spolar din stjärt ren med ljummet vatten och sedan torkar dig med en behaglig luftström.

Jag är född och uppvuxen i ett land där toalettpappershamstring var lika vanlig under en ostörd arbetsvardag som i dagens svenska coronavirusvardag. Det rådde kronisk brist på toalettpapper, något som var svårt att förstå, eftersom att vi hade skogar, vi hade pappersmassefabriker och vi exporterade papper till andra länder.

När toalettpapper fanns, kunde det på den tiden köpas i affärer som kallades ”Drogeria”, en kemikalieaffär, där man kunde handla varor som behövdes i köket, badrummet, toaletten och hallen. Senare flyttades försäljningen till affärer som kallades ”Papiernictvo”, där man handlade pennor, bläck, kopieringspapper, färgband till skrivmaskiner och omslagspapper för skolböcker. Oavsett var toalettpappret såldes, var det alltid en lång kö utanför affärerna strax efter att ryktet spridits att pappret hade kommit. Många fick dock vända om tomhänta, trots ransoneringspolitiken.

Det blev således helt självklart att folk hittade på olika skämtsamma sätt att kommentera denna situation. Ett var att man kunde ta en bussbiljett, vika den först på längden och sedan på bredden och riva av det uppkomna hörnet, så att biljetten fick ett hål i mitten, när man vek ut den på nytt. Sedan trädde man biljetten på sitt långfinger och torkade sig i stjärten med fingret. Efteråt drog man av biljetten från långfingret så att det blev rent igen. Och till sist rensade man långfingrets nagel med den lilla triangelliknande cirkelsektorn som man rev av från den vikta biljetten.

När skämtet blev klart för de styrande, beslutade de att höja bussbiljettpriserna.

Till regeringens och samhällsplanerarnas försvar kan jag dock säga att toalettpappersbristen var långtifrån den enda bristen Tjeckoslovakiens femårsplaner skapade. Citroner och bananer och tuggummi och textilier av polyamid och polyester var minst lika åtråvärda och svåranskaffningsbara.

Ringlande köer. Det är för mig min barndoms Tjeckoslovakien. Om det hade funnits internet på den tiden, då skulle det troligen inte varit snabbare än den kommunikation som utspelade sig i Tjeckoslovakiens långa köer.

VLADIMIR ORAVSKY

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Existentiellt