POLITISKT. “Neruda, den chilenske regissören Pablo Larraíns film om Nobelpristagaren i litteratur, har nyligen varit bioaktuell i Sverige. Årligen ser vi dock sällan mer än en eller ett par filmer av den rika filmproduktion som sker i Latinamerika”, skriver Marcelo Morales, Anna-Karin Gauding och Lars Bildt.
MÅNGBOTTNAT. “Riverdale är både vuxen och tramsig, absurd och allvarlig. Det är uppskruvat och komiskt för att sen slå ned över tittaren med en känslobomb. Det är kitchigt och stiliserat, samtidigt som några av skådespelarna presterar fantastiska porträtt”, skriver Anna-Karin Linder.
ENERGI. “Mycket hänger på att den sceniska energin är hög. Men denna skickliga ensemble håller spelet vid liv, här finns inga lakuner eller longörer, det är skådespelar- och regikonst av hög klass”, skriver Lena S. Karlsson om uppsättningen av Ivan Vyrypaevs Omfamningar.
SUPERHJÄLTE. “När Marvelfilmen Black Panther får premiär i februari rör det sig inte bara om ännu en superhjältefilm – tvärtom följer filmskaparna i spåren av en lång och vitt förgrenad kulturrörelse”, skriver Karolina Bergström.
MAGNIFIKT. ”’Crap’ betyder som bekant ‘skitsnack’ eller ‘skräp, men skulle lika gärna stavas ‘obsolet’. Krapp är bara en bortglömd människospillra som vet att hans dagar är räknade, det är hans 69:e födelsedag, framför honom finns ingenting annat än intigheten”, skriver Lena S. Karlsson om iscensättningen av Krapps sista band.
KLASSKAMP. “Brechts Modern tillhör hans ‘lehrstücke’, det handlade om att väcka det sovande folket, att få arbetarklassen att vakna till insikt om den egna belägenheten och göra uppror”, skriver Lena S. Karlsson.
ROBOTAR. “I den nu aktuella tv-serien Westworld så har robotmotivet både förändrats och fördjupats och i grunden har den mycket gemensamt med både filmen Blade Runner och Kazuo Ishiguros roman Never Let Me Go,” skriver Clemens Altgård om androidernas effekt på popkulturen.
KONTRASTER. “Efter detta maraton av käcka speakerröster och blonda hårsvall, skrikande barn och vällackade naglar, försöker jag tänka på vad det är de här två programmen har gemensamt. För de känns lika, men handlar om helt olika saker.” Anna-Karin Linder skriver om två svenska reality-serier.
MAKTUTÖVNING. “Becketts dramatik emanerar ur den känsla av meningslöshet som det förödande andra världskriget lämnade som arv åt mänskligheten. Ändå känns dessa kortpjäser kusligt aktuella i en tid då människovärdet devalveras”, skriver Lena S. Karlsson.
