ESSÄ. J. R. R. Tolkiens brev aktualiserar frågan om författarens uttryckliga avsikter och önskningar i fråga om hur verket bör läsas. Men i breven får vi också komma författaren nära, skriver Marcus Myrbäck.
KLASSKILDRING. “Johansson har en osviklig blick för de mindre kuggarna vilkas funktion tycks vara att driva runt det större kugghjulet, oavsett om det sker i en framtidsstad eller i en kunskapsstad.” Kristian Lundberg om Henrik Johanssons roman Raya.
SVÅRTILLGÄNGLIGT. Åsa Maria Krafts senaste diktsamling Robotsand är flödande poesi, men vilka läsare är den egentligen skriven för, undrar Cecilia Persson.
OMLÄSNINGAR. Litteraturvetaren Lena Kåreland gör i sin nya bok en rad omläsningar av misskrediterade kvinnliga författare, konstnärer och tänkare. Anna Remmets har läst en något spretig essäsamling.
LITTERÄR FÖRPACKNING. “Perssons språkbehärskning är magistral och att han vågar ta ner dikten till brukspoesi är synnerligen modigt och tilltalande”, skriver Cecilia Persson om Malte Perssons Till dikten.
POETISK PROSA. “Resan, som utvecklar sig till en märklig form av roadmovie, går genom den nergågna amerikanska södern, där de många bensinmackarna står i rad efter vägarna men där omgivningen präglas av en nästintill gastkramande ödslighet”, skriver Elisabeth Brännström.
INTERTEXTUALITET. “Adania Shibli är en fena på att skriva verkligt läsvärd prosa och hennes vibrerande språkdräkt får berättelserna att leva och beröra”, skriver Cecilia Persson.