DRÖM. I en text som utgör en blandning av drömreferat och litterär essä bjuder Carsten Palmer Schale på en djupt originell introduktion till Joyce Carol Oates och Emily Dickinsons författarskap.
ROMAN. Denna ovanligt välskrivna och intelligenta roman förtjänar att läsas, och läsas på nytt, med vaken uppmärksamhet och stor eftertanke, skriver Ivo Holmqvist om Portarna i Montmartre av Stina Palm.
NOBELPRISET. “Blir det två paket på samma gång nu? Eller bara ett, ett paket med två författare travade på varandra som en litterär dubbelmacka? En Romeo och Julia, en Lila och Elena, en Don Quijote och Sancho Panza, om vi prompt ska stanna i det litterära spåret?” Erik Cardelús skriver om årets Nobelpris i litteratur.
LITTERATUR. Uttömmande läsningar tror jag inte på. En god bok finns det alltid skäl att återkomma till – för att erfara på nytt, låta sig överraskas, omformas samt för att omforma, skriver Erik Bovin.
ROMERSK POESI. Den romerske poeten Catullus skrev både om vackra pojkar och tilldragande kvinnor. Likaså tycks han ha varit lika hemmastadd i stadens sjaskigare kvarter. Clemens Altgård tecknar ett porträtt av poeten som skrev dikter som i fråga om obscenitet kan mäta sig med dagens grovkornigaste rappare.
KÅSERI. Det är stor trängsel i allas vardag, särskilt unga har mycket att stöka med, det blir inte tid till läsning så värst ofta. I skolan är det ju annat som ska ombesörjas, som spelteorier, marscher för världens barn och insamlingar till hotade fågelarter samt uppförandet av en hemmatillverkad musikal. Då får ju annat vänta!…
BERÄTTARE. Oavsett om Domenico Starnone är Elena Ferrante eller ej är han en högklassig författare, en berättare värd att läsa i sin egen rätt, skriver Erik Cardelús.
SPRÅKFRÅGA. Hej! Efter en kryssning till Oslo och ett antal inmundigade öl (Kinn och Lervig bland annat) kommer jag hem med en kanske underlig fråga: det verkar finnas två språk i Norge. Stämmer verkligen det? / Med vänlig hälsning, Stig
MÄSTERLIGT. Trude Marstein är mästerlig på att lägga samman små bitar i sitt berättande, till en enhet, en helhet. Med sin skarpa förmåga att iaktta mellanmänskliga relationer och det sammansatta hos varje människa, skapar hon ett bygge av vardagsdramaturgi, skriver Bo Bjelvehammar.