SÄRHÄLLET. “Det finns vuxna som knappast läser mer än några böcker om året, som inte kan göra sig förstådda på mer än svenska, som sällan på allvar besinnat livets existentiella dimensioner, som känner sig främmande inför historiska förlopp och elementära filosofiska diskussioner.” Carsten Palmer Schale skriver om andra utanförskap än de politikerna talar om.
Halloj! Jag såg en dramadokumentär om Einstein och hans sköterska på nått slags hospis i slutet av hans liv tog mod till sig och frågade honom vad som var nyckeln till hans framgång. Han lär ha svarat att ”jag ställde alltid de grundläggande frågorna”, Så nu gör jag ett kanske tramsigt hopp här och frågar…
VINDLANDE. “Det är en sällsamt fascinerande berättelse, någon gång med viktorianska drag som kunde varit lånade från Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes. Andra sidor har nog inspirerats av avancerad science fiction.” Ivo Holmqvist har läst Lars Gustafssons postuma roman Dr Weiss sista uppdrag.
KVARGLÖMSKAN. Stina Olow bor i det lilla huset, där granskogen börjar, hon tycker måttligt om granar, bäst tycker hon om luktärter och pioner. Hon bor i ett litet hus med en liten trädgård. Allt är litet, även Stina Olow själv.
RESEBREV. Ivo Holmqvist och hans fru reser runt i södra England. Lady NAV ger inte helt tillförlitliga anvisningar men till slut hittar de fram till huset där George Orwell bodde och i vilken han skrev både 1984 och Animal Farm.
TUNGSINT. “Det är svårt att se Jag föreslår att vi vaknar som något annat än en bearbetning av egna upplevelser och den balanserar på gränsen för att hamna i självhjälpsbokträsket”, skriver Carolina Thelin om Beate Grimsruds nya roman.
DOKUMENTÄRROMAN. “Vi ses vid världens ände är en lidelsefullt undersökande och rikligt illustrerad roman över vår fascinerande värld, om vetenskap, landskap och försvunna människoöden.” Thomas Almqvist har läst den första roman av nederländska Miek Zwamborn som översatts till svenska.
HOMMAGE. “Ulf Lundell är vår nationalskald, en renässansmänniska som genom sin konstnärliga gärning är en termometer i samtidens arsle.” Det har gått fyrtio år sedan Erik Laakso Åman fann Ulf Lundells musik och konstnärskap. Efter fyra Lundellkonserter denna sommar finner Laakso Åman honom fortfarande lika relevant idag som när han var elva år.
KÅSERI. “Minutrarna innan jag och familjen rullade iväg från hemmet i Malmö hade jag slängt iväg en sista hälsning. Så att alla riktigt skulle förstå hur bortkopplad från verkligheten jag skulle vara de närmaste dygnen.” Stefan Bergmark funderar om inte de sociala medierna fått för stor roll i sitt och andras liv.
