De eurocentriska Nobelprisen i litteratur
LITTERATUR. Den eurocentriska litteratursynen måste, och kommer, att urholkas, skriver Carsten Palmer Schale.
Språklådan: Kan nedvärderande ord bli positiva?
SPRÅKFRÅGA. Hej! När det gäller ords klang och värdeladdning känns det som att det ofta går i negativ riktning. Man säger ju helt enkelt inte ”zigenare” längre. Men finns det exempel på det omvända, att ett skällsord eller nedvärderande ord kommit att få en uppskattande och positiv laddning? /Åsa
En fantastiskt bra diktsamling
LYRIK. Det känns som en ynnest att jag har fått följa Bengt Bergs författarskap under så lång tid. Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet är en fantastiskt bra diktsamling, skriver Thomas Almqvist.
Noterat: De bör få litteraturpriset
FRIVILLIGA. Imorgon tillkännages som bekant nobelpriset i litteratur. Jag ogillar egentligen spekulationer men då det i sammanhanget kan fungera som lästips kommer här två högst osannolika men likväl värdiga namn. Poeterna Marin Sorescu och Gennadij Ajgi. Två döda författare, varför?
Veckans Gussy: Oklarheter
Hellre internationell konst än nationalistisk
GLOBALISERING. I dagens värld finns det multinationella företag, multinationella konstnärer och en multinationell världsbild. Jag har alltid känt en viss rädsla för likriktning, men betänker man alternativen är det kanske värt att leva med den risken, skriver Ida Thunström.
Hjälterollen i omdaning
HJÄLTAR. Hasta la vista, förlegade hjältestereotyper. Karolina Bergström konstaterar att Arnold Schwarzenegger, som vi känner honom genom åttiotalsfilmerna, liksom andra filmhjältar förändrats i positiv riktning. Samtidigt slog den tidens actionfilmer ofta uppåt medan dagens inte sällan inramas av pseudopatriotisk propaganda.
Lysande ödesdrama om Karin Boye
TEATER. Det är en lysande föreställning, skriver Torsten Rönnerstrand som sett Nakna som foster och gudar på Folkteatern i Göteborg.
Svindlande naturmystik
LYRIK. Att skriva lyriskt om naturen kan i dagar av klimatlarm närmast verka vara en förmäten mänsklig syssla, men Lennart Sjögren närmar sig sitt tema lika stort som ödmjukt, skriver Tommy Gunnarsson.