HISTORIA. Både fyrar och torn är närvarande i en stor mängd litteratur. De står också ofta kvar, när historien så att säga ”strömmar förbi”. Mycket av dagens värld har sålunda också anknytning till fyrar och torn, skriver Carsten Palmer Schale.
BRILJANS. Hellre skulle jag, för att sammanfatta hennes briljans, låna några ord från henne själv: ”Bred lärdom, analytiskt skarpsinne, historisk detaljskärpa”, skriver Ivo Holmqvist om Sara Danius som nyligen gick bort.
ROMAN. Serotonin är en roman om en civilisation på väg att äta upp sig själv, och om mänsklig sorg och övergivenhet — skriven av en utmärkt stilist som vet exakt när och hur han ska trycka till på samtidens ömma, infekterade punkter, skriver Elisabeth Brännström.
LITTERATUR. Hanna Rut Carlssons komiska tragedi kan liknas vid ett förtätat kammarspel där allting händer här och nu. Känslan förstärks av att Carlsson inleder med en rolllista, och ibland bryter textflödet med scenhänvisningar och repliker. Det är en bra debut.
NOBELPRISET. Frågan om vad författare får och inte får skriva ställs i fallet Handke på sin spets. Vilken roll ska personliga och omdiskuterade politiska ställningstaganden få spela? skriver Kurt Bäckström.
VÄRLDSLITTERATUR. Det finns vissa som hävdar att den japanske författaren Yukio Mishima blivit mer berömd för sina handlingar än för sitt skrivande. Nobelpriskandidaten Mishima tog sitt liv genom att begå självmord efter ett misslyckat försök att göra en statskupp 1970.
ISMER. Carsten Palmer Schale tar tag i de i vår tid övergripande ismerna: modernism och postmodernism. Här försöker han reda ut begreppen.
LYRIK. Abortdemonstration kanske ger aktivistiska associationer men avsikten är enligt poeten själv snarare navelskådande andlig än politisk. Det rör sig mer om att, som Blake, se världen i ett sandkorn eller uppståndelsen i en abortmotståndares plakat.
FIKTION. När etnologen Eva Adamsson forskade om den ensamma människan kom hon över ett handskrivet och därtill diariefört brev som är författat av Håkan Andersson från Finspång. Brevet ifråga författades den 11 september 2006 och var adresserat till Sveriges dåvarande socialminister Justina Kvarn. Håkan erhöll aldrig något svar från ministern.
