KÅSERI. Nobelpriset i litteratur äger sin huvudsakliga gestaltning i procedurer. Komma-ut-genom-dörren-tillkännagivandet är det initiala, geniala. Den som en gång kom på att prismeddelaren skulle komma ut genom en högtrösklat aristokratisk dörr borde tillägnas ett eget oratorium för dess effektfullhet. Så direkt, så nådegåvenedstigande brutalt gestaltat.
8 MARS. “Frågan om kvinnors plats i historien, i kulturen, i politiken, i maktens mest gubbförtätade rum får full skärpa först när den förs samman med utmaningen att lyssna inåt tystnaden som deras frånvaro alstrar.”
OROSTIDER. “Som exposé över en dynamisk tid är det läsvärt men just på grund av bredden brister det något i skärpa och det bränner sällan till”, skriver Jesper Nordström om Theodor Fontanes Stechlin.
KULTURKRITIK. Den 13 januari i år begick den brittiske kritikern och författaren Mark Fisher självmord. Det var något som inte väckte någon större uppmärksamhet i Sverige. Rasmus Fleischer publicerade ett fint minnesord på sin blogg Copyriot, men annars var det tunnsått med kommentarer.
KLASS. “En djupt skakande historia om en hur en fullt fungerande medborgare handlöst rasar ner på samhällets botten”. Elisabeth Brännström har läst Charlotta von Zweigbergks nya bok och känner igen sig i huvudpersonen Beata.
POESI. “Formen blir paradoxalt nog en auktoritär gränssättare och det poetiska språket en rebellisk frihetskämpe.” Cecilia Persson har läst Marie Lundquists nya diktsamling.
TRE BÖCKER. Abdellah Taïa, Lina Kalmteg och Roy Jacobsen
KROPPAR. Att skriva om kroppar är en litterär balansövning fullt i nivå med att skriva sexscener. Magplasket är bara ett adjektiv bort.
STRIDSSKRIFT. “Skarpa, träffande och skoningslösa men också illusionslösa iakktagelser om det samhälle vi lever i” (Foto: Bild på Mattias Jeschko-Edberg av Mette Ottosson)
