SKRIV- OCH LÄSLUST. Litteraturen lever fortfarande för att vi aldrig kan veta för mycket om för många människor, för att parafrasera Harold Bloom, skriver Christoffer Andersson.
SAMVERKAN. “På någon nivå händer det något med Jorden – och med allt levande. Och jag tror att alla mänskliga kunskapsfält måste samverka för att kunna tänka bortom det som begränsar oss. Här tror jag att litteraturen och retoriken kan öppna för analogier”, skriver Lis Lovén.
SJUKDOM. Crister Enander var svårt sjuk och nära att dö. Om detta berättade han i ett öppet brev som publicerades i Opulens. Idag skriver Enander om sin upplevelse av tiden efter respiratorn. Osökt går det att se paralleller till covid-19-överlevares berättelser.
LITTERATUREN. Det kommer alltid finnas läsare så länge människor är benägna att förstå världen genom berättelser. Sådant försvinner inte förrän vi kan laddas upp i en databas och existera i cyberrymden som algoritmer, skriver Christoffer Andersson.
RYMDEN. När poeten tittar upp mot natthimlen är det ofta fråga om en religiös och existentiell reflektion över människans plats i universum, skriver Mathias Jansson.
CORONAANALYS. “Det är troligt att den typen av utbrott blir lättare att begränsa i Sverige, eftersom det finns immunitet i befolkningen.” Carsten Palmer Schale fortsätter dyka ner i statistiken och strategierna kring den pågående pandemin men menar att det fortfarande är alltför tidigt att uttala sig tvärsäkert.
LIVSSTIL. “Livet blir en enkel ekvation, utan filosofiskt flum och tidsödande djupsnack om existentiella värden. Bara tuta och köra.” Erik Cardelús försöker förstå hur en så stor del av nybilsmarknaden består av klimatförstörande SUV:ar.
CORONA. “På många sätt har skillnaderna mellan stad och land minskat. Under rådande omständigheter märker snabbt att det går lika smidigt att arbeta från skogsbacken som i Kista, den svenska digitaliseringens huvudort”, skriver Anders Björnsson.