KETAMIN. “Får jag som jag vill ska jag få testa Ketamin. Man brukar söva hästar och utplåna städer med det. Eller festa. Den kräver inläggning av patienten för övervakning,” skriver Robert Myhreld.
RUINER. “Den nya staden byggs på ruiner. Kvar finns resterna av det gamla, i husens väggar, i de stumma träden”, skriver Gunnar Lundin i en text där han reflekterar över vårt förhållande till historien.
SISTA DAGEN. Vågorna, hör ni hur de slår mot stranden? Det blåser så kallt idag, och kylan kryper längs ryggen och strålar ut genom armarna. Mina händer har frusit till is, och det kommer rök ur min mun när jag andas.
PANDEMIN. Robert Myhreld får en vaccination och ger sig ut i kollektivtrafiken. Här berättar han om mänskliga möten i pandemins tid.
UTBILDNING. Vid det här laget har nog nästan alla såväl läst som tagit emot ett eller flera mejl. Undantag: min mor, som aldrig haft vare sig mobil eller dator.
NEW AGE. “Solen föll på en halvstängd byrålåda som ett sånt där strålknippe som Jesus åker på i en tysk gammal altartavla.” Jesper Nordström äter frukost en försommarmorgon medan radions P1 sänder ett andligt program.
FÖRBANNELSEN. “Har du verkligen tagit till dig av alla de erfarenheter som alla människor gjort sen stenåldern, och därigenom blivit fruktansvärt vis? Svar (förmodligen) nej!”, skriver Christian Wåhlander som misstror mänskligheten.
LÅNGLÄSNING. ”När vi rör oss tillsammans är det inte en rörelse mellan oss, utan mellan henne och något annat.” Julia Österlund skriver om att ha anställning för att vara någons armar och ben, att vara personlig assistent.
NOTERINGAR. Gunnar Lundin har gjort en rad noteringar där han reflekterar över livet och litteraturen. Det rör sig om existentiella tankar i koncentrerad form.
