SOCIALA MEDIER. I veckans marginalanteckning funderar Robert Myhreld över attityderna i sociala medier och varför vissa anser att man blivit kränkt om man reagerar på sexism, rasism, funkofobi och annat vidrigt.
I grupper och forum finns det inte sällan en jargong där man anses vara kränkt om man reagerar på sexism, rasism, homofobi eller liknande. ”Blev du kränkt nu?” eller ett enkelt ”Triggered!” Ber man dem utveckla på vilket sätt man är kränkt, får ofta man svaret att allt var ett harmlöst skämt och att man helt enkelt är humorlös. ”Slappna av för fan, du är säkert rolig att ha med på fest.” Alltså ingenting annat än en feg reträtt från deras sida maskerad med att det är en själv som är en gravallvarlig samtalsförstörare.
Vad innebär då detta beteende att i stället för att argumentera hemfalla åt dessa löjligheter? Det är inget annat än ett lumpet, tarvligt och fantasilöst sätt att diskvalificera en meningsmotståndare med en tragiskt genomskinlig härskarteknik. Tyvärr är den svår att värja sig emot. Vad som sker är att sakfrågan omvandlas till en känslofråga och när den skiftningen sker är den svår att vrida tillbaka. I stället för att försvara sin åsikt i den ursprungliga frågan går all tid åt till att påvisa att man visst inte är triggered eller kränkt. Försvarsposition som ni ser. Antingen sliter och kämpar man på till att man drabbas av utmattningssyndrom – eller så loggar man ut.
Det är enkelt att fråga sig vad som då är accepterat att bli triggered över. Får man inte reagera på sexism, rasism, funkofobi och annat vidrigt? Vad ska man då få reagera på? Kränkt blir jag personligen sällan emedan något sällan rör mig eller min samhällsposition direkt. Som ni vet finns det tyvärr mycket, mycket, mycket att reagera på och försöka nedkämpa. Vilket ju ofta går så där. I slutet vill man inte annat än att skrivvråla fram ett: “Hehoha, dra åt helvete era rasistiska, sexistiska och homofobiska klappträn!”
robert.myhreld@opulens.se
