Carsten Palmer Schale har publicerat 108 artiklar.
ESSÄ. Relevansen av samband mellan verket och personen som skapat det är en återkommande fråga i kulturdebatten. Något vi såg exempel på i samband med Peter Handkes Nobelpris i litteratur ifjol, då hans roll under krigen i forna Jugoslavien ifrågasattes.
LITTERATUR. I essäform tar sig Carsten Palmer Schale an sambanden mellan poesin, mystiken och religionen. “Åtminstone stor poesi blir poesi endast i den mån vi under ordens yta urskiljer ett sorl av ett djupt och hemligt flöde, som omedelbart finner vägen till vårt väsens innersta punkt.” skriver han.
FILOSOFI. Opulens har under pågående pandemi inlett en serie där våra medarbetare i lite längre texter återvänder till för dem betydelsefulla författarskap. I dag skriver Carsten Palmer Schale om Ludwig Wittgensteins civilisationskritik. Skriv ”coronaomläsning” i sökrutan ovan för att hitta de andra delarna i serien.
“För min del handlar denna om något mycket vidare och djupare än barn eller barnbarn”, skriver Carsten Palmer Schale i en betraktelse om livets mening.
KANON. Alla numera kanoniserade författare har inte bara rönt motstånd när det begav sig; de har alla tolkats och omtolkats. Så kommer det naturligtvis också att gå med vår tids författare, skriver Carsten Palmer Schale.
MAKTEN. Om du inte kan få bort den som har makt över dig, är det något fel på systemet. När man pratar om dem som bestämmer handlar det aldrig om dem som äger och förvaltar kapitalet. Den ekonomiska makten är en ickefråga, skriver Carsten Palmer Schale.
SAMTIDSFUNDERINGAR. Jag blir var och varannan dag djupt och negativt berörd av hur fixerade vid maktinnehav som våra partier idag tycks vara. Är det inte ideologin som gäller? Nej. Makten gäller, skriver Carsten Palmer Schale.
NYHETER. Vad menar jag då själv med en seriös ”dagens nyhet”? Ja, om det inte låter pompöst, något i stil med ”dagens sammanhang”. Carsten Palmer Schale är kritisk till dagens ytliga medieflöde.
SKRIVANDET. Jag skulle förresten kunnat kalla mina uppslag för omöjliga eller ”nakna” memoarer, och ursäktat mig med att de naturligtvis är subjektiva, och att det som kan komma att stå i dem bara är vad jag själv ansett vara ”verkligt”. Men det skulle bara ha betytt ett försök att vilseföra eller blidka den presumtive läsaren,…
