FOTBOLLS-VM. Sent i kväll ställs Sveriges herrlandslag mot Frankrike i fotbolls-VM. När Sebastian Saar får reda på att Sveriges målvakt Jacob Widell Zetterström bär en Houellebecq-keps startar ett flöde av tankar.
Jag vet varför du har gråtit
Och varför du ser på mig i sorg
Je sais pourquoi tu as pleuré
Et tristement m’as regardé
Enrico Macias La femme de mon ami
Fotboll har alltid varit lite sekundärt för mig. Kanske sedan den dagen min mor tvingade mig att ”göra slut” och ringa min fotbollstränare som elvaåring. Det här är mer än trettio år sedan. Ändå har jag förmågan att bli ”storsvensk” var enda turnering av dignitet Sverige deltar i.
Min lägenhet, byggd 1928, är på tok för varm. När jag nåddes av budet att vår landslagsmålvakt tränade i en Houellebecq-keps var jag i färd med att kyla av mig i en park i Malmö. Då tänkte jag instinktivt att detta är det mest intressanta som hänt i det så kallade kulturkriget som rasar mellan en bisarr identitetshöger och det läger som av nyss nämnda höger bedöms som ”woke”.
Jag har läst, ofta med dunkel njutning, allt av Houellebecq. Men möjligvis inte lika grundligt som den förra liberala partiledaren Johan Persson som, enligt egen utsago hade läst den franske författaren tio år innan något verk av denne publicerats!
Min fascination för Houellebecq grundas i att han alltid lyckas göra öppet mål. Han tillfredsställer sin läsekrets medelst intellektualism, samtidigt som hans konservativa läsares värsta fördomar bekräftas. Ett exempel är anti-intellektualismen hos berättaren i ”Underkastelse”, en välsituerad föreläsare på Sorbonne med en faiblesse för arabiska prostituerade och, det återkommande temat, hämtmat. När jag själv blir smekt av att en protagonist, på ett snarlikt sätt, i en roman nämner situationisten Guy Debord, blir kanske min politiska motståndare detsamma av ett citat som detta, ur ”Elementarpartiklarna”:
”Mitt i det västerländska självmordet hade de självklart ingen chans”
Frankrikes landslag har till sin absoluta majoritet spelare som har sin bakgrund i länder som Frankrike koloniserat. Men även efter avkoloniseringen har Frankrike bibehållit ett särskilt grepp. Kulturellt, språkligt och ekonomiskt. I länder som Senegal, Algeriet, Tunisien, Rwanda (!), Mali etcetera…
Läser målvakten Jacob Widell Zetterström Michel Houellebecq? Jo, det framgår av en intervju från förra året. Dock kommer det nog inte att bidra till en svensk seger om det franska landslaget får kännedom om kepsen.
Läser de franska spelarna Houllebecq? Jag tror inte att fotbollskillar, oavsett etnicitet och härkomst, läser så mycket, generellt sett. Det må vara min fördom.
Ovanstående är dock ett exempel på hur orden är en del av allas liv. Ett där själva ordet eller namnet förvandlats till symbol eller varumärke. Ibland är det omöjligt att skilja på vad som är vad.
Mitt under brinnande krig, eller inbördeskrig då Algeriet fortfarande betraktades som en del av Frankrike, skrevs ett manifest 1960 Manifeste de 121: Déclaration sur le droit à l’insoumission dans la guerre d’Algérie
”Behöver vi minnas att, femton år efter Hitlermaktens förstörelse, lyckades fransk militarism, som en konsekvens av ett sådant krig, återinföra tortyren och göra den igen till en Europeisk institution?”
En av undertecknarna var Marguerite Duras. Förlaget Ellerströms som saluför Houellebecq-kepsen har även en keps med hennes namn i sitt sortiment. Förresten råkar jag dessutom veta att det finns ett läckert bokstöd som återfinns hos välsorterade bokhandlare, med Frantz Fanons porträtt. Jag vill ha ett sånt, men är inte tillräckligt stadd vid kassa. För att trösta mig undrar jag när konsumtionen av verkligt levda liv kommer att upphöra? Den skymmer nämligen solen.
Matchen börjar strax. Vive la…
info@opulens.se
