LYRIK. Inför helgen har vi valt att i Littestraden publicera ett knippe dikter av Linda Liliac.
Linda Liliac har studerat kreativt skrivande och journalistik. Dikterna, som vi nu är glada över att publicera, är delvis mörka, delvis hoppfulla. De är till stor del baserade på Linda Liliacs drömmar som drar åt det mytologiska hållet.
CAROLINA THELIN
Chips
Tänk om drömmen tar slut
när du minst anar det
och den svarta fågeln
slår tre vingslag
i protest.
Men den hindrar dig inte
för den ser att du lärt dig det du ska
för denna gången.
Du slingrar dig ur den mörka sörja
som omslutit dig i alla år
de hånande chipsätande barnen
krossas
av ett klippblock.
Du ler
men inte i triumf eller skadeglädje
utan i en lättnadens vemodssuck
för du är inte fri. Tvärtom
inlåst och fastkedjad
i ett öppet landskap av möjligheter.
Klänningen
Du stal en del av mig
kanske den som gör mig mest till mig.
Man kan inte leva på gamla meriter
men det betyder inte att de är dina att förnya.
Du stal en del av mig
hur passar den på dig?
Sitter den rakt,
prydligt,
eller skaver den?
Ge den tillbaka annars
kan jag inte leva.
Dårhuset väntade mig
bitterheten och törsten
infann sig
allt på grund av en klänning.
Kropp
Jag hoppar
du tar emot
jag ler
du ler tillbaka
och när jag slår
slår du tillbaka
hårt.
Jag älskar dig ofta
jag hatar dig
ofta
jag går åt fel håll
du följer efter
som ett barn som inte vet sitt bästa
följer du efter.
Vilken makt jag besitter
du gör precis som jag vill
du klagar och du kvider och du skriker
aldrig
sluta för helvete
en viskning
då och då
säger “snälla,
släpp mig
låt mig gå”.
Du fungerar fortfarande
nästan som vanligt
hjärtat pumpar blodet
fötterna tar mig till vattnet
hjärnan är sönder
men aktiveras ändå
då
och
då.
Sömnen
Mörka portar öppnar sig
omfamnar, gråter
ler igenkännande
då var du här igen
ditt lilla misstag till människa
kom ska vi rå om dig
berätta en saga
om ditt tidigare liv över
en kopp te.
Kärleken tog dig
vi vet, vi förstår.
Kom,
vila en stund
så du orkar med nästa storm.
Vi gör dig till en krigare igen.
Matadoren
Kom till mig systrar
kom till mig moder
jag söker er
ni söker mig
må vi finna varann
i en dans
som lovsjunger
om en ny matador
ja, en matador
en matador som dödar
en som vill väl
tjuren
som inte är ferdinand.
Ridå
Ormen kom
i vanlig ordning
rakt emot mig
tusen vilsna själar
grep och slet
i min redan sargade kropp.
Men något hade förändrats.
Endast en själ
fick fäste nu
den jag godkänt
den jag för längesedan valt.
Ormen granskade mig
en sista gång,
slingrade sig frivilligt iväg.
Mot nya kroppar,
mot gamla själar.
info@opulens.se
