SOCIALA MEDIER. ”Polarisering skapar hat. Hat skapar polarisering. Allt fler medborgare blir alltmer frustrerade. Allt mer fega,” skriver Lars Thulin i veckans krönika.
Kommentarsfälten – stinkande soptunnor
Ibland kollar jag kommentarsfälten som ett par stora medier har på Facebook. Inte främst för att delta i debatten. Utan för att ta temperaturen på snacket i landet. Viktigt för mig, som behöver uppslag till krönikor.
Hat, hot och hån
Jobbet är motbjudande. Påminner om att lyfta på locket till en soptunna där något ruttnat länge. Vilket säger en hel del. Inte främst om folks åsikter utan om hur debatten förs. Eller snarare inte förs. Så mycket till sansade samtal finns inte. Tre H:n är vanliga: Hat, Hot, Hån. Meningsmotståndare kallas psykiskt sjuka, idioter, ska elimineras, borde inte ha fötts, är antingen kommunister eller nazister. Relativ jämställdhet råder bland hatarna, hotarna, och hånarna. Männen är i majoritet, men i de nämnda grupperna finns det även åtskilliga kvinnor.
Oftast följer jag Aftonbladet och TV4 på Facebook. Där kan artiklar och inslag från tidningen och tv-kanalen kommenteras. Min ambition när jag svarar är sällan att gå i polemik i sakfrågan, utan förstå varför hen tycker och uttrycker sig som hen gör. Vilka fakta hen baserar sig på. Låt mig ta ett par trender.
Skjuta budbäraren
Den första är att skjuta budbäraren Alltså inte kommentera sakfrågan. Utan tidningen eller tv-kanalen. Hatet mot Aftonbladet är ofta glödande, fyllt med vidriga epitet och lögner. Det är en ”jävla kommunistblaska”. Allt är ”Magda-lögner”. Hatet mot henne är kolossalt. Eller ”alla som jobbar där är socialister”. ”Stäng ned skiten”. Den ”jävla skribenten borde utvisas till Kina om det är bättre där”.
Det är ändå uthärdligt och svepande. Värre är de avskyvärda personangreppen då skribentens hemadress diskuteras. Och någon tror sig svaret. Varför man vill veta det, kan vi bara spekulera i.
Jag brukar be debattören precisera vad de upplever som fel i artikeln. Hur det bevisar att skribenten är fascist eller kommunist. Svarsfrekvensen ligger på tjugo procent. Innebörden i svaren är ofta ”du får googla”. Eller att jag inte fattar ett skit eftersom jag är ”vänster”. Eller att jag ”glömt ta min medicin”.
Hat mot socialdemokratin
Den andra trenden är att Sverige är och alltid varit ett socialistiskt skitland. De ”djävla såssarna” har förstört allt. Ingen behöver jobba eftersom alla kan leva på bidrag. Alltmedan horder med kriminella invandrare väller in över gränserna och tar våra skattepengar.
Jag upplyser om att de senaste 50 åren har vänstern och högern helt jämnt delat på regeringsmakten. Att vi de tre senaste åren tillämpat Tidölag. Om de borgerliga inte lyckats åstadkomma något överhuvudtaget på sina år, säger det väl något om deras förmåga. Att de politiska beslut som främst påverkar vår vardag tas i kommuner och regioner: skola, vård, omsorg, trafik, byggnadsfrågor, beslut av sociala myndigheter. Att huvuddelen av skatten på våra inkomster går till 290 kommuner och 21 regioner. Alla dessa styrs sannerligen inte av vänstern. Svarsfrekvens är då noll procent.
Whataboutism
Den tredje trenden är den förråade tonen i debatten samt alla whataboutismer. Alltså att varje angrepp på en sida möts av argumentet ”andra sidan har minsann också gjort något dåligt, så det så. Skyll inte på oss”. När jag ifrågasätter detta är svarsfrekvensen ganska hög. Andemeningen i många svar är ”det var ju andra sidan som började”. Sålunda, man har rätt att göra exakt samma fel som man hatar att motståndaren gör.
Aggression och anonymt hat
Därefter handlar det om att vräka skit över motståndarens uselhet. Men nästan aldrig peka på vad egna sidan gör bra. För att hålla ihop leden och försvara sig, är det viktigaste att hata och skrämmas med en yttre fiende. Inte stolt visa upp sin förträfflighet. Då jag påpekar detta ligger svarsfrekvens på drygt tio procent. Innebörden är oftast att jag är hjärntvättad, blind eller behöver akut psykiatrisk vård.
Det sista är personligt. I min profil visar jag mitt porträtt, något få debattörer vågar. Hata gör man bäst anonymt. I profilen nämner jag att jag varit journalist. När debattörer hittar det går de bananas. De lämnar sakfrågan och vräker förblindat hat mot mig i allmänhet och journalister i synnerhet. Att jag haft yrket gör mig automatiskt till fullblodsidiot och bevisar att jag varit kommunist sedan födelsen.
Jag frågar vilket yrke personen själv har eller haft. Hur det ger hen rätt att döma ut mig och påstå att det jag skriver är lögn. Vidare, vad har hen för utbildning och kunskaper som gör att hen sett Sanningen och inte jag?
Då kan jag nästan höra klicket när debattören checkar ut. På denna fråga har jag bara fått två svar på alla år. En var processtekniker på en kemifabrik. En annan jobbade med IT. Vad dessa jobb gav dem för rätt att döma ut mitt förra, framgick dock inte.
Hat och polarisering
Min slutsats är följande: Polarisering skapar hat. Hat skapar polarisering. Allt fler medborgare blir alltmer frustrerade. Allt mer fega. Debattforum som Aftonbladets och TV4:s blir mentala boxbollar där man slår sig trött för att tömma ut hat och frustration. Ytterst få är intresserade av andras åsikter, ännu färre vill lära sig något.
Därför är forumen ibland stinkande soptunnor. Sådana där blåaktiga spyflugor stiger upp då locket lyfts. Och där vita maskar krälar på botten.
lars.thulin@opulens.se
