TV-SERIE. Ulf Cronquist har sett tv-serien ”So long, Marianne” på SVT Play. Den skildrar kärlekshistorien mellan Leonard Cohen och Marianne Ihlen. Cronquist ger den fyra Hallelujahs av fem möjliga.
Som poet får man bara betalt i besvikelser. Tv-serien ”So long, Marianne”, i åtta delar, om Marianne Ihlen (spelad av Thea Sofie Loch Næss) och Leonard Cohen (spelad av Alex Wolff) innehåller många citat i rätt kontext från den sistnämnde poeten och låtskrivaren. Cohen började skriva poesi för att kunna närma sig kvinnor, då han inte ansåg sig vara en alfahanne. Med raderna ”I dread the time your mouth/begins to call me hunter” färskt nedknackade på sin Olivetti förför han den australiska författaren Charmian Clift på den grekiska ön Hydra innan han blir förälskad på riktigt – i den norska skönheten Marianne.
Säger tv-serien något nytt om Cohen och Ihlen?
De flesta känner förmodligen till grundhistorien om Leonard och Marianne: de träffades på Hydra i början på sextiotalet när hon var gravid med författaren Axel Jensens son. Den pseudo-existentialistiskt lagde Jensen ville leva sitt enda liv och övergav Marianne och hennes önskan om en borgerlig familj. I stället blir Cohen surrogatpappa och senare under sextiotalet världsberömd, bland annat genom låten ”So Long, Marianne”.
Säger då tv-serien, i regi av Bronwen Hughes och Øystein Karlsen, något nytt om mytologin kring Cohen och Ihlen och hur låten kom till? Även om det förälskade paret åker till Oslo, Montreal och New York förblir den magiska ön Hydra en sorts magnetisk kraft dit berättelsen återvänder. Hydra är en ö som attraherar konstnärer och författare, i serien fokuserad på de sistnämnda med nämnda Charmian Clift, hennes make George Johnston, Axel Jensen och givetvis Leonard Cohen. Allen Ginsberg passerar också förbi med budskapet att vi alla är arslehål.
Skildringen av Hydra
Hydra är möjligtvis lite stereotypiskt presenterat med författare som på morgonen skriver pensumet tre sidor i ett minimalt mörkt rum, sedan går ut för att simma en stund på dagen i det salta medelhavsvattnet och därpå träffas på tavernan Katsikis framåt kvällen där det dansas och dricks retsina. Kanske hade man velat ha lite mer landskapsbilder och båtturer. Men, ja, jag har varit där och känner igen mig i livsstilen i stort.
Cohen och drogerna
Något som sticker ut i serien är presentationen av Cohen som drogberoende både på Hydra och senare på Chelsea Hotel i New York när han börjar bli känd som låtskrivare. Detta i kombination med hans närmast livsfarliga fastande, skrivande på balkongen i 35 graders värme i Hydra utan att dricka vatten. Nåväl, allt för konsten, även om det innebär livshjälpande insatser av Marianne och läkare.
Cohens judiska familj i Montreal framstår inte heller som direkt sympatisk och det betonas att Marianne som icke-judisk knappast kunde förvänta sig att bilda familj med Cohen.
När Marianne tar en LSD-tripp ser hon hur Leonard utför oralsex på sin mamma. Ja, vad skall man säga om serieskaparnas intention här? Jag tror knappast att Cohens barn, Lorca och Adam, har givit sitt medgivande till denna blasfemi.
Hur skildras Marianne?
Marianne är inte heller speciellt sympatiskt framställd i vissa avsnitt. Givetvis framstår pseudo-existentialisten Axel Jensen som en barnslig narcissistisk pojke emellanåt som inte tar ansvar för sitt barn eller sitt liv. Men han har rätt att ifrågasätta Mariannes borgerliga liv, på sitt sätt. Detta förstärks i serien när Charmian Clift ärligt frågar Marianne: vad vill du ha? Marianne tycks inte ha ställt sig själv någon sådan livsfråga när hon vill föda barn och bilda familj – som alla andra.
När Marianne är i Oslo med Leonard tycker hon att de har det bra och föreslår att han där kan jobba som journalist. Lite typiskt borgerligt, men tv-serien tycks här nedgradera Marianne, som en sorts passiv musa, på ett sätt som jag inte tror ligger i linje med verkligheten.
Tv-serien får en fyra i betyg
Det är lite svårt att komponera en text som den här, när man har spenderat en hel del tid på Hydra men är för ung för att ha varit med på sextiotalet. Någon har sagt att om man har levt på Hydra kan man inte leva någon annanstans, inklusive Hydra. Det stämmer bra. ”Jag kan inte sjunga men jag låtsas” som Cohen sade på den tiden han började slå igenom som singer/songwriter.
Jag ger tv-serien fyra Hallelujahs av fem möjliga.
”So long, Marianne” kan ses på SVT Play till och med 22 september 2026.
info@opulens.se
