LITTERATUR. Det är i år 100 år sedan Thomas Manns ”Bergtagen” (Der Zauberberg) gavs ut. Denna stramt högtidliga idéroman som i backspegeln framstår som den europeiska högborgerlighetens svanesång. Det är en spänd mellankrigstid som skildras i boken. Där möts olika nationaliteter, nästan som inkarnationer av skilda folksjälar, under strama rituella former. Sanatoriet framstår närmast som ett ordenssällskap för samtal om de yttersta tingen i dödens väntrum.
Som om det inte fanns tid för något banalt här när varje dag kan vara den sista. Romanen föregriper till viss del Herman Hesses ”Glaspärlespelet” och Ernst Jüngers ”Heliopolis”, Det är fråga om en kall värld där det okroppsligt intellektuella står i fokus. Det är den ryggradsstarka sofistikerade borgerligheten vi möter, inte den vulgära brölhögern.
Vi befinner oss närmast i samma historiska situation nu, där alla tycks bäva inför en ny historisk katastrof. Vi har ett Europa – eller EU snarare – som mer och mer handlar om att positionera sig mot varandra och hävda nationell särart än kompromissande och brobyggande. Medlemsländerna vill alla brösta sig, framställa sig som Europas galjonsfigurer. Ja, lite tillspetsat framstår sanatoriet i ”Bergtagen”, i det avseendet, som en allegorisk motsvarighet till dagens splittrade EU-parlament. Om vi nu ser Europas svanesång i efterspelet till årets EU-val är en fråga jag lämnar därhän.
JESPER NORDSTRÖM
