Generation Z:s fantasier om 1990-talet

24 jan 2023
Från vänster: Mace Coronel, Callie Haverda, Ashley Aufderheide, Reyn Doi, Maxwell Acee Donovan and Sam Morelos (foto: Patrick Wymore/Netflix)
TV-SERIE. “Det kan antingen flyga eller falla.” Filip Hallbäck anser att TV-serien kan stå på egna ben då den behållit originalseriens integritet men ett individuellt jargong saknas.

That 90s Show
Betyg:Opulens betyg 3Genre:
TV-serie
Regissör: Gail Mancuso, Laura Prepon
Medverkande:
Kurtwood Smith, debra Jo Rupp, Callie Haverda mfl

Att låta en ny generation ta över rodret på en tidigare kolossalt framgångsrik serie som That 70s Show (1998–2006) är ett högriskprojekt. Det kan antingen flyga eller falla. I vart fall, någon blir alltid besviken, särskilt den som dyrkade originalserien.

Året är 1995 och huvudpersonen är den 14-åriga Leia Forman (Callie Haverda), som är Eric (Topher Grace) och Donnas (Laura Prepon) gemensamma dotter. Hon stannar över hos farmor Kitty (Debra Jo Rupp) och farfar Red (Kurtwood Smith) under sommarlovet i den fiktiva staden Point Place, Wisconsin, och vill tillbringa tid med sin nyfunna vänskapskrets nere i källaren.

Leia lider av ett konstant mindervärdeskomplex. Hon har aldrig druckit öl, aldrig kysst någon och saknar kännedom om vad som anses vara ”coolt”. Inte blir det lättare när hon småningom fattar tycke för Kelsos (Ashton Kutcher) och Jackies (Mila Kunis) gemensamma son Jay (Mace Coronel). Men hon får hjälp av bland annat den tuffa, självsäkra Riot Grrrl-fantasten Gwen (Ashley Aufderheide) och Ozzie (Reyn Doi) som drömmer om sin kanadensiske låtsas-kille Etienne och fäller lakoniska kommentarer efter flera dialoger.

Efter att ha sett första säsongen av That 90s Show är min bedömning att serien fortsättningsvis kan stå på egna ben, eftersom den har behållit originalseriens integritet. Men den behöver samtidigt växa av egen kraft genom att finna sin egen jargong. Förnuftigt nog tycks producenterna rikta in sig på en tydlig målgrupp: Generation Z (de som är födda mellan 1997–2012). Majoriteten av skådespelarensemblen är födda efter millennieskiftet, men vissa karaktärer ur originalserien, till exempel den excentriske knarkaren Leo (Tommy Chong) gör gästspel för originalserie-fansens skull.

Om man kan svälja premissen att 1990-talet används som rekvisita (i form av flera populärkulturella referenser), är That 90s Show helt okej. Själv kan jag tycka att det är rätt underhållande att se Generation Zs fantasier om 1990-talet, med tanke på karaktärernas implicita normkritiska medvetenhet (vilket kan ses som ett tecken på vår samtid idag).

Min gymnasielärare kallade 90-talet för ”80-talets baksmälla”, föräldrar ondgör sig idag om hur söndercurlade 90-talister har varit och själv minns jag att könsnormerna under det förra årtusendets sista decennium var mycket mer sexistiska och stereotypa än vad som framställs i That 90s Show.

That 90s Show
Betyg:
Opulens betyg 3
Genre: TV-serie
Regissör: Gail Mancuso, Laura Prepon
Medverkande:
Kurtwood Smith, debra Jo Rupp, Callie Haverda mfl.

FILIP HALLBÄCK
FILIP HALLBÄCK
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

Marilyn Monroe – född för 100 år sedan FILM. I dag, den 1 juni, är det 100 år sedan Marilyn Monroe föddes. Filip Hallbäck reflekterar över hennes stora betydelse som populärkulturellt fenomen.

Marilyn Monroe – en ikon född för 100 år sedan

FILM. I dag, den 1 juni, är det 100 år
TEATER.”’En berättelse om smärta’ är mer än en mörk komedi. Det är en meditation över existensen,” skriver Jonas Lindman som med stor behållning sett Malin Axelssons pjäs på Kulturhuset Stadsteatern.

”En berättelse om smärta” etsar sig fast

TEATER.”’En berättelse om smärta’ är mer än en mörk komedi.