GALET. Jonas Åkerlund kör så det ryker när han gör miniserie av Clark Olofssons absurt händelserika liv. Är det den sanna versionen? Helt oklart men det är väl också en del av poängen.
BRISTANDE. ”Diorama” är en välspelad dramatisering av tvåsamhetens våndor och lockelse samt kärlekens minsta, osynliga byggstenar. Som inte riktigt sitter ihop.
SJÄLVHÅNANDE. Nicholas Cage som spelar sig själv, hånglar med sig själv och refererar till sin egen karriär hade lätt kunnat bli för mycket. Men ”The unbearable weight of massive talent” blir på det stora hela en kul metakomedi.
FILM. Charlotte Wiberg skriver om vårt behov av verklighetsflykt i en tid präglad av både pandemi och krig i Europa. Här ger Wiberg en introduktion till den speciella genre som kallas stonerkomedi.
FILMPREMIÄR. ”Dag för dag” är given att se, som minnesmärke över Sven Wollter. Det är också en vuxen film som tar sig an ämnet döden på allvar – men också med humor.
FILMPREMIÄR. ”Tisdagsklubben” är en liten film om systerskap, matkärlek och att ligga med Peter Stormare på en köksbänk. Tyvärr är den inte särskilt bra.
FILMPREMIÄR. ”Comedy queen” känns redan som en klassiker – om inte annat så föds en ny svensk stjärna: Sigrid Johnson. Ladda med näsdukar och njut av den här fina, sorgliga och hoppfulla filmen.
KOMEDI. Ett krisande syskonpar åker Vasaloppet tillsammans och växer som människor i ”Ur spår”. Det är både charmigt och lite självhjälpspräktigt samtidigt.