VINYL. Cocteau Twins var en skotsk alternativ pop/rockgrupp bildad 1979. Jesper Nordström plockar fram en John Peel-session från -83 och förklarar varför den trumfar allt annat gruppen gjort.
Den engelska radiomannen John Peel var närmast ett vinylens skyddshelgon. Han gick aldrig över till cd-formatet när det var ett allenarådande medium i det tidiga 90-talet. Det var fråga om en genuin övertygelse och inte något slags poserande hipsterattityd. På frågan om varför eftersom cd:n ju “…reduces surface noise” gav han det geniala svaret “because life itself has surface noise.”
Hans skivsamling var enorm och omfattade vid hans bortgång 2004 över 100 000 titlar. I vissa fall var det fråga om helt unika exemplar.
Lovande band på väg att slå igenom bjöds in till hans studiosessioner och det innebar ofta ett mer intimt och småskaligt sound, ibland en rå mer ursprunglig variant av en låt som inte underkastats studioteknik eller klåfingriga producenter.
Sådant läcker ibland ut på mer eller mindre officiella utgåvor som i detta fallet: Cocteau Twins “Night must fall”.
Det är en svart neutral etikett och ett enkelt tvåfärgat omslag som talar sitt tydliga språk om att här är fråga om en inofficiell press.
Närmare bestämt en bootleg från John Peels radio sessions 1983.
Det är en utgåva från 1988 som nu stigit en del i samlarvärde.
Den skriver närmast om musikhistorien; det här är manglande, karg shoegazerrock knappt tio år innan My Bloody Valentine gick och gjorde sig till kungar av genren.
Jag föredrar klart detta framför den väg Cocteau Twins tog sedan med blåfluffig synthrock med mycket, alltför mycket, vridande på studions kontrollrattar.
Här är det BBC:s trånga lilla livearena som det handlar om och inspelat mer rakt på och bara rätt in i bandspelaren och sedan utsmusslat av någon ljudtekniker.
Lyssna på dem här i “Hearsay Please”.
Här har vi alltså det råa ljudet av Cocteau Twins innan de blev till ett slags indievariant av Enya.
jesper.nordstrom@opulens.se
