Radio 208: ”Anyone Who Had a Heart”/Cilla Black, 1964

30 jun 2022
Radio 208 är en sommarserie som bjuder på hitlåtar från 60- och 70-talet. (Collage: Opulens)
Radio 208 är en sommarserie av Lars Thulin som bjuder på hitlåtar från 60- och 70-talet. (Collage: Opulens)

SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR

  1. ”Anyone Who Had a Heart”/Cilla Black 1964

Borde kanske ha bytt namn till Cilla Red. Men hennes röst var det inget fel på.

Cilla Black. (Promotionfoto)
Cilla Black. (Promotionfoto)

Medryckande rytm, fina harmonier, perfekt produktion – allt skriker Burt Bacharach, popens Grand Old Man. Den här skrev han och textförfattaren Hal David för den artist som fick flest av hans låtar, Dionne Warwick. Anyone Who Had a Heart presenterades i en halvfärdig version för henne. Några veckor senare satt Warwick den perfekt i första tagningen i studion.

Melodin hamnade hos 20-åriga brittiskan Cilla Black. Hon illustrerar att framgång ofta handlar om att vara på rätt plats i rätt tid. Hon jobbade 1964 i entrén på klubben The Cavern, Beatles stamlokus i Liverpool. Beatles manager Brian Epstein kom förbi. Självklart skulle trevliga Cilla få sjunga in en låt. Den rusade sedan på listorna. Cillas lilla kropp – och så den rösten. Magiskt.

Senare gjorde Dusty Springfield den. Sedan Petula Clark, men en version till på engelska skulle bli för mycket. Hon sjöng den på franska, italienska och spanska.

Bacharachs låtar har officiellt sjungits av över tusen olika artister. Historien om Anyone Who Had a Heart, motsäger inte detta. (Imorgon: Stolt som ångar på)

Lyssna här på Anyone Who Had a Heart!

 

LARS THULIN
lars.thulin@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Telegrafstationen

Telegrafstationen

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

PROGRESSIV ROCK. Jens Unosson har skrivit en text som knyter an till tidigare inlägg om det progressiva rockbandet Träd, Gräs och Stenar. Han kallar musiken han älskar för vintergatsmusik. rock, vinylskivor, Träd, Gräs och Stenar, Ola Åstrand, Peter Mosskin, progressiv rock, pyskedelisk musik,

Progressiv rock: Vintergatsmusik

PROGRESSIV ROCK. Jens Unosson har skrivit en text som knyter
PROGRESSIV ROCK. I Ola Åstrands nyligen publicerade text i Opulens om Träd, Gräs och Stenar omnämns en artikel Peter Mosskin skrev för tidningen Musikens Makt 1973. Här återpubliceras den nu med Mosskins tillåtelse.

Om epoken Träd, Gräs och Stenar – 1973

PROGRESSIV ROCK. I Ola Åstrands nyligen publicerade text i Opulens