PROSA. Carolina Thelin har läst Om någon skulle komma förbi av den danske författaren Thomas Korsgaard. Hon konstaterar att det är en mycket mogen debut, både språkligt och innehållsmässigt. Vidare ser Thelin likheter med författare som Édouard Louis och Douglas Stuart.
Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard
Översättning: Helena Hansson
Weyler förlag
Det här är den danske författaren Thomas Korsgaards (född 1995) kritikerrosade debutroman från 2017 som nu kommit ut på svenska i utmärkt översättning av Helena Hansson. Det är den första i en trilogi och i Danmark har redan efterföljarna En dag vil vi grine af det och Man skulle nok have været derkommit ut. Jaget vi får följa i alla tre romanerna är pojken Tue som i Om någon skulle komma förbi är tolv år när berättelsen tar sin början och är på väg mot gymnasiet när den avslutas.
Boken för tankarna till den franske författaren Édouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (Louis var då bara tjugoett år) som efterföljdes av Vem dödade min far och den nu aktuella En kvinnas frigörelse. Och till den skotsk-amerikanske författaren Douglas Stuarts Shuggie Bain och Unge Mungo (vilken utkom på svenska i april). Gemensamt för de tre författarna är att de inspirerats av sina egna uppväxter i dysfunktionella, fattiga familjer med såriga förhållanden till sina föräldrar. Huvudpersonernas homosexuella läggning, deras frigörelse och klassresa är också något de delar.
Tue bor på en sliten liten bondgård utanför Nørre Ørum på Jylland tillsammans med sina föräldrar och småsyskon. Här finns ingen landsbygdsromantik, bara koskit och kadaver och ångesten ligger tung, liksom den ständiga cigarettröken, över rummen i det illa medfarna boningshuset. Trots allt elände kommer jag på mig själv att skratta högt vid flera tillfällen för samtidigt är Korsgaard väldigt rolig. Det kan verka motsägelsefullt men romanen är skriven på en komisk realistisk prosa där barnet Tue på något sätt lyckas ta sig igenom livets svårigheter med hårdnackad självbevarelsedrift.
Han är klassens utbuade clown och blir vid minsta förseelse uppkallad till rektorn. För på något sätt är det alltid hans fel när något händer. Där hemma är mamman djupt deprimerad efter ett dödfött småsyskon. Hon överlever dagarna genom att sitta vid datorn och göra av med pengar på kasinospel. Tues pappa gör kanske så gott han kan men vreden ligger och pyr och vid minsta förseelse får barnen smaka på den. Tur att ladugården finns att fly till.
Sen är det tjocka släkten som både stjälper och hjälper. Farbrodern ger sken av att vilja bidra med pengar men som egentligen är ute efter gården och det är hjärtskärande att läsa hur pappan kryper för sin kapitalstarkare bror. Men Tues kärvt kärleksfulla mormor och hennes fete och fryntlige make stöttar favoritbarnbarnet och dottern. Det finns vissa försonande drag hos fadern, de råbarkade släktingarna och de andra ”danskjävlarna”. Korsgaards romankaraktärer är inte svartvita, de har trots allt både själ och hjärta.
Det finns en känslighet hos Tue som inte riktigt passar in. Starkast märks det när han vid ett par tillfällen hjälper sin mamma som skadar sig själv. Här finns ingenting av den cynism som annars präglar romanen, här är det koncentrerat allvar. När Tue slutligen lär känna den skelögda Iben, en nyinflyttad tjej i klassen under som inte heller passar in, ljusnar tillvaron något. Hon ser vem Tue egentligen är och vill vara och till henne vågar han anförtro sig.
Om någon skulle komma förbi är en mycket mogen debut, både språkligt och innehållsmässigt. Korsgaard kan, trots sin ringa ålder, beskriva huvudpersonens begränsade betingelser med en skärpa som är få förunnat. Jag ser fram emot de två andra romanerna om Tue.
poesi@opulens.se
