ÄLDRE KVINNOR. När filmvärldens äldre kvinnor möter yngre män slutar det, till skillnad från George Clooneys diverse kärleksmöten, oftast med olycka, skriver Karolina Bergström.
”De enda som vill ligga med mig är i min egen ålder – och jag vill ligga med någon yngre än mig själv”. Det krassa citatet kommer från Emma Thompsons nyblivna änka Nancy i den kommande sexkomedin Good luck to you, Leo Grande, där Nancy efter ett långt och ostimulerande äktenskap bestämmer sig för att söka upp en ung manlig sexterapeut. I podcasten Cultureblast pekar Thompson själv på det sällsynta i att se äldre kvinnor uttrycka sin sexualitet på film, särskilt i sällskap med yngre män, och på hur få reagerar på när någon som George Clooney hoppar i säng med en kvinna trettio år yngre än honom själv. ”Det är fullständigt obalanserat”, konstaterar Thompson frankt, och ringar därmed in en tydlig trend.
För när filmvärldens äldre kvinnor möter yngre män slutar det, till skillnad från George Clooneys diverse kärleksmöten, oftast med olycka. Eller till och med ond bråd död, som i den historiska seriemördarfilmen The Countess där Julie Delphys medelålders grevinna mördar jungfrur på löpande band efter att ha blivit avvisad av sin hälften så gamle älskare, i hopp om att deras blod ska föryngra hennes hud så att hon kan vinna honom tillbaka. Inte heller Bo Widerbergs Lust och fägring stor, där en kvinnlig realskolelärare förför sin femtonårige elev bland dammiga geografiplanscher, ger en särskilt smickrande bild utan ter sig snarare som en senkommen pojkrumsfantasi på miljonbudget. För att inte tala om feelbad-mästaren Michael Hanekes Pianisten, där en känslomässigt handikappad pianolärarinna inleder en problemfylld relation med sin betydligt yngre elev.
När yngre män och äldre kvinnor strålar samman på filmduken är det sällan något som bara nämns så där i förbifarten. Åldersskillnaden blir i stället till hela poängen med filmen, som ofta domineras av den snedvridna maktrelationen. Mönstereleven i klassen är givetvis Mandomsprovet, där den klassiska slutscenen med Ben och hans käresta Elaine på flykt från hennes bröllop blir till ett fett symboliskt långfinger mot Elaines manipulativa mamma, som tidigare förfört Ben.
En annan film på samma tema är den australisk-franska dramafilmen Adore, där två kvinnliga barndomsvänner inleder varsin ångande relation med varandras tonårssöner. Här visar sig en annan sida av den äldre kvinnans presumtiva maktposition gentemot den yngre mannen, som även i fall av solklart utnyttjande ofta sopas under mattan. Ett liknande scenario där barndomsvännerna varit män som börjat ligga med varandras tonårsdöttrar hade troligtvis knappast fått biopremiär. I stället rosades Adore av filmtidningen Screens kritiker för sin ”fantastiskt komplexa kärlekshistoria”, och lät dessutom relationerna initieras av de handlingskraftiga tonårskillarna själva som för att ytterligare befästa patriarkalt status quo.
Emma Thompsons klarsynta uttalande sätter fingret på en trend som länge passerat under radarn, men som samtidigt bidragit till den allmänna diskursen rörande acceptabla och icke acceptabla åldersskillnader, oavsett filmernas övriga kvaliteter. Men det är synd att filmbranschen inte tittat närmare på ny forskning. Då hade de kunnat läsa sig till att medan mäns sexuella peak inträffar i tonåren, kommer den för kvinnors del långt senare. En studie vid University of Texas har exempelvis visat på hur kvinnor mellan 27 och 45 år inte bara har fler sexuella fantasier och mer sex än sina yngre medsystrar, utan dessutom är mer benägna att ha tillfälligt sex. En perfekt match för unga män med andra ord, och den ultimata grogrunden för framtida mer nyanserade feelgood-filmer på temat.
karolina.bergstroem@opulens.se
