JUBILEUMSBOK. “En biografi med förtjänster, men inte något lättläst för den som snabbt vill lära känna en riktig klassresenär och vår kanske första superkändis”, menar Thomas Wihlman som läst Jenny Lind – Historien om den svenska näktergalen.
Jenny Lind – Historien om den svenska näktergalen
Av Sarah Jenny Dunsmure
Översättning: Thomas Notini
Carlsson förlag
I oktober för 200 år sedan föddes den svenska näktergalen, Jenny Lind. En av Sveriges internationellt mest kända personer firas med konserter, utställningar och biografier.
En nyutkommen biografi är Sarah Jenny Dunsmures Jenny Lind – historien om den svenska näktergalen, i fin översättning av Thomas Notini. Tidigare i år kom också Ingela Tägils Näktergalen som Bo Bjelvehammer recenserade i Opulens. Att det nu är en släkting bosatt i England som skrivit boken är inte märkligt. Lind var inte bara svensk utan i högsta grad en internationell artist. Tidigt turnerade hon i bland annat USA och levde den senare delen av sitt liv, tills hon avled 1887, i just England tillsammans med maken Otto Goldschmidt.
Dunsmure, som avled för något år sedan, hade ett alldeles speciellt förhållande till Jenny Lind eftersom hon var sångerskans barnbarns barnbarn.
Jenny Lind – historien om den svenska näktergalen är mycket detaljerad och omfattande illustrerad. Den innehåller uppdaterade fakta och många bilder från familjearkivet som aldrig publicerats. I faktarikedomen påminner den om vissa andra biografier, som Gunnar Wetterbergs om Axel Oxenstierna.
Den överväldigande mängden fakta är bokens svaghet, liksom den höviska tonen om denna kända och respekterade släkting. Men, författaren har inte heller tagit två steg tillbaka för att fundera över vad som är väsentligt och viktigt. Det överlåts till läsaren, i ambitionen att vara oerhört detaljrik. Jag tänker mig att den som är mycket väl insatt i 1800-talets musikhistoria har stor behållning av boken. Här hittar vi ju också många av tidens kändisar och deras relation till Lind, som Felix Mendelssohn-Bartholdy, Chopin, Berlioz och Clara Schumann. Intressant är också Linds närhet till den dåvarande svenska och nordiska kulturvärlden, med H C Andersen och Fredrika Bremer som exempel.
Naturligtvis blir vi trots allt inbjudna att betrakta Linds värld, den svåra, komplicerade uppväxten, de uppvaktande männen liksom sångerskans (och skådespelerskans) tvivel på sin egen förmåga när rösten inte alltid fungerar som hon vill. En intressant detalj är också citaten från olika musikrecensioner, från till exempel Dagligt Allehanda på 1840-talet – musikkritiker fanns även då.
En del av de många, och ibland ganska små, illustrationerna kunde ha tagits bort till förmån för en elegantare och luftigare formgivning. Dock finns det all anledning att behålla språket i citaten, som översättaren Thomas Notini valt att inte modernisera utan låtit förbli genuint tidstypiska.
Som sagt, en biografi med förtjänster, men inte något lättläst för den som snabbt vill lära känna en riktig klassresenär och vår kanske första superkändis, Jenny Lind. Eller som hon egentligen hette, Johanna Maria Lind från Klara församling i Stockholm.
info@opulens.se
