LITTERATUR. I Marianne Sandels bok António Vieira med undertiteln en högrest gestalt i 1600-talets Portugal, övriga Europa och Brasilien får vi en fullödig introduktion till Vieiras märkliga levnad, hans verksamhet som präst och missionär och hans starka personlighet, skriver Thomas Almqvist.
António Vieira av Marianne Sandels
Almaviva
Marianne Sandels är filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Hennes främsta intresseområde är litteratur på de romanska språken och då särskilt medeltida trubadurlyrik. Hon är en av våra främsta kännare av portugisiskspråkig litteratur.
I António Vieira (1608-1697) med undertiteln – en högrest gestalt i 1600-talets Portugal, övriga Europa och Brasilien får vi en fullödig introduktion till Vieiras märkliga levnad, hans verksamhet som präst och missionär och hans starka personlighet. Sandels har också översatt två av hans predikningar, varav den ena är hans modiga, allegoriska predikan till fiskarna i havet, som fortfarande är en älskad klassiker i Portugal och Brasilien. Att predika för fiskarna var ironiskt menat, eftersom människorna inte ville lyssna. När den predikan kom i tryck, hotades Vieira till livet. För en svensk läsare känns den som en liten pärla med sin vassa udd och han framstår som förvånansvärt modern i sitt sätt att tänka.
Vieira levde halva sitt liv i Portugal och halva i Brasilien, där han ligger begravd i Bahía. Han anslöt sig i ungdomen till jesuitorden. I Brasilien arbetade han oförtröttligt och med fara för sitt eget liv för att stödja den hårt exploaterade ursprungsbefolkningen. Även med de svarta slavarna, varav de flesta kom från Angola, kände han stort medlidande. I sina predikningar lyfte han gärna fram Guds budskap om alla människors lika värde. Indianerna i Brasilien kallade honom Paiassu, den store fadern. Tack vare Vieiras predikningar fick portugiserna mera framtidstro och bättre livsmod, vilket behövdes efter slaget vid Alcácer-Quibir i Marocko 1578, då den unge kungen Sebastian försvann och nästan alla portugiser stupade eller tillfångatogs. 1580 tvingades Portugal in i en union med Spanien och först 1640 återuppstod Portugal som en självständig nation igen.
Vieira var också verksam i Europa som konung Johan IV:s (Joao IV) representant och ambassadör och fick möjlighet att resa mycket, bland annat till Rom, där han träffade drottning Christina av Sverige, som efter sin tronavsägelse etablerat sig där. Vieira fick flera uppdrag av henne, predikade för henne och erbjöds till och med att bli hennes biktfar, vilket han avböjde. De rörde sig i samma kretsar kring påven. För några år sedan kom 30 volymer av Vieiras samlade skrifter ut, varav hälften är predikningar. Fernando Pessoa kallar honom ”kejsaren av det portugisiska språket”. Han räknas idag till en av de viktigaste nationalförfattarna i Portugal och Brasilien, vid sidan av Luís Vaz de Camôes, Almeida Garrett, Eꞔa de Queirós och Fernando Pessoa.
Almaviva är Marianne Sandels eget förlag. Som vanligt när det gäller Almaviva är António Vieira en mycket vacker bok.
thomas@opulensforlag.se
