Kraftfullt och ambitiöst romanbygge

17 sep 2020
Klas Östergren. (Foto: Polaris)

LITTERATUR. Renegater av Klas Östergren är ett otroligt kraftfullt och ambitiöst romanbygge, som spänner över många år och skiftande händelseförlopp och innehåller flera intressanta och välresearchade ämnesområden, skriver Elisabeth Brännström.

 

Renegater av Klas Östergren
Polaris

En varm eftermiddag i maj 2018 står Renegaters huvudperson, författaren Klas Östergren, vid sin grind på gården utanför Kivik, och spanar ut över det vackra landskapet. Han är klädd i blåställ inför kvällens arbete i trädgårdslanden och  vilar sig nu i den nästan overkliga stillhet som omger honom. Det är så lugnt att det känns oberäkneligt och nästan väcker en känsla av obehag. Himlen är klarblå och befriad från både moln och irriterande flygtrafik; luften är helt stilla och den scen som omger Klas Östergren är sprängfylld av lantlig frid, doftande blommor surrande bin och fågelkvitter, men trots den påtagliga idyllen känner författaren av något försåtligt, som om en storm sakta men säkert närmar sig en bräcklig, vackert målad kuliss.

 

Han har inte fel. Den storm, eller snarare det problem som är på väg blir snart synligt på vägen upp mot gården i form av en mansgestalt, klädd i vandrings-kläder av tyskt snitt och med en ränsel på ryggen. Mannen är Henry Morgan, en av huvudfigurerna i Klas Östergrens stora genombrott, romanen Gentlemen från 1980. Henry har varit försvunnen i mer än fyrtio år, men han dyker nu upp, utan förvarning och helt oförmodat, och börjar på nytt nästla sig in i Klas Östergrens liv.

Den nyupptagna samvaron börjar ganska oskyldigt. Henry påstår sig vara på vandring från Tyskland mot Norge där han ska besöka sin son som han aldrig har träffat, men det ska snart visa sig att det främsta skälet till besöket är att han fått ett uppdrag från den mystiske man som lyder under namnet envoyén; han ska beställa en rapport över den skandal som nyligen utspelat sig inom Svenska Akademien, och Klas Östergrens val att lämna sin stol 2018 kvalificerar honom till att skriva den. Henry yrkar på att han redogör ärligt och helt sanningsenligt för det förlopp som orsakats av alla intriger som utspelat sig inom Börshusets väggar och som till sist slutat med den ständiga sekreterarens avgång och en ett-årig fängelsedom mot en djupt skandaliserad klubbvärd med bindningar till kultureliten.

Klas Östergren vägrar först, men personliga bindningar och gamla hållhakar, tvingar honom att motvilligt sätta sig ner och skriva rapporten, samtidigt som han tänker tillbaka på sitt liv och hur det artade sig efter första gången han blev involverad med Henry Morgan. Medan författaren sätter sig ner för att skriva får  hans läsare ta del av händelser som tidigare inträffat i hans närhet, där gamla bekanta farit illa i sina misslyckade försök att bland annat samla på bilder av snö till ett snögalleri, prångla på vem som helst vad som helst med hjälp av reklam; till exempel ett uruselt svenskt stridsflygplan som man, korkat nog, räknar med att kunna sälja till Sydafrika. Den här delen av romanen består av en invecklad väv, där mönstret ibland är svårt att skönja, men där författaren lyckas med att fästa alla trådar för att till sist forma och visa upp den sammansatta bild av ett Sverige i total förändring som han påbörjat i Gentlemen (1980) och Gangsters (2005).

Drygt 200 sidor mot slutet av Renegater, (ordet betyder avfällingar), ägnar Klas Östergren till rapporten angående Akademien. Rapporten skrivs i tredje person och påminner till stilen mycket om satiren i Svarta Fanor, Strindbergs nyckelroman om hans samtids radikala författare från 1907, där de omskrivna kulturpersonligheterna fått namn som Strindberg ansåg passade dem, Ellen Key till exempel får namnet Hanna Paj och Karl Warburg kallas professor Stenkåhl. De aderton har hos Östergren fått namn från växtriket; Författaren själv får heta  herr Svingel och klubbvärdens fru får namnet fru Timotej, medan en tidigare ständig sekreterare kallas för herr Styvrepe och den senaste sekreteraren, som lämnade akademien under krisen, får heta fru Råg. Det finns för övrigt flera kopplingar till Strindberg i Östergrens triologi. I Gentlemen får till exempel den unge Klas Östergren i uppdrag att skriva en modern pastisch på Röda Rummet, något som han inte heller har någon större lust med, Gangsters skrevs, i sin tur, exakt 25 år efter Gentlemen, samma tidsrymd som mellan Röda Rummet och uppföljaren Götiska Rummet. Kanske en tillfällighet, men ändå värt att notera.

I övrigt är Renegater ett otroligt kraftfullt och ambitiöst romanbygge, som spänner över många år och skiftande händelseförlopp och innehåller många, intressanta och välresearchade ämnesområden. Till exempel författarens mycket ingående analyser av vänskapsband, lojaliteter och skyldigheter, av snö i alla dess former och av skillnaderna och likheterna mellan det äldre och det yngre jaget. Det som bor kvar inom oss alla. Ett yngre jag som vi ibland mår bra av att ta kontakt med och använda oss av när vårt äldre, mer slätstruket välanpassade jag börjar kännas alltför gammalt, orkeslöst och lite för välmående och korrumperat.

ELISABETH BRÄNNSTRÖM
elisabeth.brannstrom@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

 

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

ESSÄ. I dag kan vi presenter en essä där Magnus Dahlstedt skriver om omvandlingarnas Kiruna med utgångspunkt i Viktor Krutröks roman ”Edens industritomt”.

Essä: ”Vittnesmål från ett slukhål”

ESSÄ. I dag kan vi presentera en essä där Magnus
PETER NORMARK. ”Norra Kvarken” är en ny roman med västerbottenstema av Peter Normark. Elisabeth Brännström uppskattar hans berättarkonst och njuter därtill av ”en bländande vacker prosa”.

Peter Normark bjuder på bländande berättarkonst

ROMAN. ”Norra Kvarken” är en ny roman med västerbottenstema av