SVUNNEN TID. På det stora hela är det här en sympatisk, men lite för blek skildring av en svunnen tidsperiod som hade varit betjänt av lite mer blodfulla, levande karaktärer och mer uttrycksfulla och känsloladdade dialoger, skriver Elisabeth Brännström som läst Kurt Bäckströms roman Hoppet är vår vän.
Hoppet är vår vän av Kurt Bäckström
Vulkan
År 1956 tog Kurt Bäckström sin studentexamen vid Umeå läroverk och den eftertraktade vita mössan öppnade nästan omgående nya vägar för honom i livet. Bland annat tog den honom vidare till studier i Uppsala och till arbete som lärare vid Högskolan i Skövde. Kurt, som nu är åttiofem år gammal, har även efter pensionen fortsatt med en projektanställning vid Österrikes utbildnings-och kulturministerium, en naturlig fortsättning på hans jobb som ledare för Centrum för Österrikestudier i Skövde på nittio-talet.
I sin bok Hoppet är vår vän vill Kurt Bäckström nu skildra femtio-talets Umeå och livet runt stadens Läroverk, sett ur både elevernas och lärarnas perspektiv. Läsarna får möta både den förhoppningsfulle eleven Jonas som oroar sig för sina avgångsbetyg, den ambitiösa Lena som blir gravid med en man hon träffat som hastigast på en dans i Folkets Hus, och två av lärarna den gamle, trötte lektorn Söderqvist och hans unga kollega, Monika Berger, som upptäcker en avvikande sexuell läggning hos sig själv.
Kurt Bäckström skildrar ett Sverige som långsamt är på väg mot nya, friare tider när det gäller utomäktenskapliga förhållanden och sexuella avvikelser. Det gamla, stelt, konservativa synsättet är på väg bort, man dansar till jazzmusik i Folkparkerna och ungdomar umgås mer lättsamt, och mer intimt, än tidigare.
Lenas föräldrar kan därför acceptera hennes graviditet utan att ge upp ett ramaskri och förskjuta henne för all framtid, Jonas kan ha tre flickvänner på gång samtidigt, utan att avge några löften och Monika Bergers lesbiska läggning orsakar henne huvudbry och oro, men inte så mycket mer. Man är på väg mot det sexuellt lössläppta sextio-talet och ungdomarna vädrar en betydligt friare livsluft.
Hoppet är vår vän är en i sig sympatisk skildring av en tidsperiod, då Sverige levde i ett aldrig sinande hopp om en bättre framtid, mer eller mindre befriat från klasskillnader och sexuellt hyckleri. Romanen innehåller också många intressanta och roande tidsmarkörer, men tyvärr finns det en del brister i persongestaltning och dialog som gör att man alltför lätt tappar intresset för huvudfigurerna, som ibland framstår som träiga och ganska känslolösa. Lenas graviditet är ett exempel på detta; reaktionerna från både henne och föräldrarna framstår som alltför lama för att verka trovärdiga, även inom ramen för en ny syn på sexualitet, och det gör även Lenas sätt att reagera på sin lärare Monikas sexuella trakasserier.
På det stora hela är det här en sympatisk, men lite för blek skildring av en svunnen tidsperiod som hade varit betjänt av lite mer blodfulla, levande karaktärer och mer uttrycksfulla och känsloladdade dialoger.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
