TV-SERIE. I år kommer den norska tv-serien Norsemen med en tredje säsong. Clemens Altgård har sett de första säsongerna, som är tillgängliga på Netflix, och funnit en tv-serie av det absurt underhållande slaget.
Norge ligger långt framme när det gäller att producera kvalitativa tv-serier. Norsemen, som på originalspråket heter Vikingarne är ett lyckat exempel i den komiska genren.
Det är uppenbart att Norsemen hämtat inspiration från de högst seriösa serierna Vikings och Game of Thrones men bara för att göra en sanslöst anakronistisk komedi av det historiska temat.
Första avsnittet sändes för cirka fyra år sedan. Handlingen tilldrar sig i den norska byn Norheim och året är 790. Dialogen är på engelska men med en påfallande norsk brytning, vilket skänker lokalfärg även åt replikerna som dessutom kryddas med en och annan norsk vikingaglosa som ”ättestupa” eller ”holmgång”.
Genom att väva in motiv som hämtats från nutiden framtonar också ett samtidssatiriskt element. Det ligger nära till hands att tänka på Monty Pythons sätt att använda historiskt stoff med syftet att framställa moderna företeelser i komisk dager.
Jon Iver Helgaker and Jonas Torgersen som skrivit manus och regisserat har lyckats väl med att trots de många dramatiska förvecklingarna skapa en helhet som hänger samman.
Jag kommer också att tänka på en historisk dramaserie som Britannia. Den är visserligen inte i den komiska genren men raffinerat anakronistisk och vill också säga något om vår egen tid. Lika subtil är inte Norsemen som snarast tangerar ren bondkomik i vissa scener eller kan leda tankarna till de kultförklarade amerikanska Troma-filmerna när det gäller extremt blodiga och våldsamma inslag med ett slags ironisk twist.
Dialogen är å andra sidan synnerligen fyndig med kvicka repliker och skruvade skämt. Ofta med anspelningar på vår tids samhällsförhållanden eller kulturella trender.
Skådespeleriet lämnar inget övrigt att önska. Silje Torp är magnifik som den Valerie Solanas-inspirerade valkyrian Frøya, som skär av penisarna på de män hon besegrar i strid för att sedan bära de avhuggna lemmarna i ett halsband. Kåre Conradi är utmärkt som hövdingen Orm, som mest av allt påminner om en politiker från vår egen tid. ”Let’s make Norheim great again!” utbrister han, samtidigt som han själv helst undviker att utsätta sig för fara i form av strider och plundringståg.
Orms värste fiende, hövdingen Jarl Varg från grannbyn, spelas av Jon Øigarden som närmast framstår som en parodi på en skurk i en James Bond-film. Det gör han också mycket bra. En speciellt tvetydig roll spelas av Nils Jørgen Kaalstad i rollen som Arvid. En i flera avseenden sympatisk rollfigur som samtidigt är kapabel till de mest brutala våldshandlingar, kanske för att han helt enkelt inte förstår vidden av sina handlingar. Ett slags inte särskilt smart antihjälte som samtidigt har en känslig sida.
Två säsonger har hittills producerats och i år är en tredje att vänta. Den kommer enligt uppgift inte att utgöra en fortsättning på handlingen i säsong ett och två utan istället vara en prequel, det vill säga en uppföljare som berättar om vad som utgör bakgrunden till de första säsongernas handling. Det har utlovats att tredje säsongen till viss del kommer att utspela sig i Rom, vilket kan bli intressant. Då får vi förmodligen se ännu mer av ”Rufus from Rome”, en dekadent och självgod rollfigur skickligt gestaltad av Trond Fausa. Mer absurd underhållning är att vänta.
clemens.altgard@opulens.se
