JAZZ. Mary Nelson gör med starkt stöd av sina medmusiker en alldeles egen tolkning av Henry Mancinis musik. Den tolkningen är både inkännande, personlig och uttrycksfull, skriver Bo Bjelvehammar.
Moon River and Me av Mary Nelson
Do Music Records
Henry Mancini var kompositör, pianist och dirigent, han kan benämnas med ord som legend och ikon inom framför allt filmmusiken. Till det han gjort hör musiken till filmer som Frukost på Tiffany´s, en 60-talskomedi med Audrey Hepburn, till Rosa Pantern och Törnfåglarna. Han har fått tjugo Grammys och fyra Oscars.
Nu har den svensk-amerikanska jazzsångerskan Mary Nelson öppnat hans kista med en gigantisk sångskatt. Rört sig bland det kända och grävt bland det okända och mera gömda. Hon har haft stor hjälp av Daniel Lantz, som både har verkat som pianist och arrangör. Titeln på albumet är hämtad från soundtracket till just Frukost på Tiffany´s.
Mary Nelson har noga penetrerat ”Hank” Mancinis musik. Hon har känt sig in hans sätt att kreera musik, med svaga, omärkliga övergångar och små rytmiska förändringar. Det mesta, som han har gjort präglas av ett milt flöde och självklar lätthet. Han skrev sin musik under koncentration och det gick snabbt. Det kom en musikvind, svepte förbi och försvann. Så kom mycket av hans musik till. I ögonblicket, på kort tid. Han skrev både för jazzband och symfoniorkestrar.
Mary Nelson har stöd på sitt album av en jazztrio, ibland förstärkt med trumpet.
Mary Nelson gör med starkt stöd av sina medmusiker en alldeles egen tolkning av Henry Mancinis musik. Den tolkningen är både inkännande, personlig och uttrycksfull. Allt vilar på jazzens plattform med inslag av latinamerikanska rytmer. Mary Nelson arbetar därtill med stor inlevelse och närvaro.
bobjelvehammar@opulens.se
