ROMAN. Nobelpristagaren Peter Handkes kanoniserade genombrottsroman, Berättelse om ett liv, är inte bara en god introduktion till ett omfattande författarskap, utan även en gripande skildring av ett kvinnoliv, ur en sons perspektiv, skriver Nette Wermeld Enström.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Berättelse om ett liv av Peter Handke
Svensk översättning: Eva Liljegren
Albertt Bonnier förlag
Det är ibland knepigt att skilja på sak och person, funktion och person, eller som i debatten om nobelpristagaren Peter Handke; på prosa och författare.
Det råder ringa tvivel kring Peter Handkes litterära prestationer, men hans förvrängda syn på folkmordet i Srebrenica gjorde honom till en tvivelaktig Nobelpristagare; ett pris som här åter visade den oanständiga Akademiens bristande omdöme. Men till skillnad från Akademien har Peter Handke i alla fall uttryckt ånger, i efterhand.
Om vi nu kan lägga soppan kring Nobelpriset år 2019 åt sidan ett slag finns det ändå flera skäl att läsa Peter Handke. Hans kanoniserade genombrottsroman, Berättelse om ett liv, är inte bara en god introduktion till ett omfattande författarskap, utan även en gripande skildring av ett kvinnoliv, ur en sons perspektiv.
Här skildrar Handke sin egen mors sorgliga livsöde. Ett liv avslutat för egen hand vid en ringa ålder av 51. Författaren gestaltar också sin emotionella ambivalens angående modern, men det handlar också om en skrivprocess som inte lyckas läka såren. Ord kan inte alltid hela, menar Handke, och fortsätter skildra hur litteraturen kan vara bedräglig, kanske rentav en människas fiende.
Handke skriver, det är makabert och välformulerat, hur han känner stolthet inför att modern åtminstone lyckats med detta enda — självmordet. Han kan bara inte hjälpa att det inte hjälper honom att skriva om det, om henne, precis lika lite som modern inte hade kunnat hjälpa att hon inte fann tröst i litteraturen under sitt läsande liv. Tvärtom, litteraturen var en värld som speglade modern negativt, som belyste de egna förspillda chanserna och den kringskurna tillvaron: som kvinna, som mor, som hushållerska, som en medberoende och misshandlad maka. Därtill olyckligt fjärran sin ungdom, en tid när Hitlers löften ångade ur radion, när hon ännu hade hoppet om en framtid.
Det finns en början och ett slut som inte bara möjliggör, utan begripliggör, moderns nattsvarta levnadsöde. Och även om en människa är mer än en berättelse har Handke här skissat ett komplext porträtt av en kvinna vars villkor var sprungna ur historiens feodala förtryck och som i sin samtid begränsades av klass, kön och stinkande politik. Och manliga författare, bör kanske tilläggas.
Berättelse om ett liv är en kort roman som manar till obekväm sträckläsning, om en mor bortom räddning och om en son, en författare, som inte ens litteraturen skänker någon nåd. Vissa berättelser äger på ett kusligt sätt sig själva. Människorna i dem och utanför är och förblir vanmäktiga inför berättelsernas kraft, eller krossas mot dem. Kanske är det bara tur att just den här berättelsen om ett liv inte är Handkes längsta.
info@opulens.se
