ORDVAL. Tidigare var ”högerextremt” en vanlig beteckning av SD i medierna men det har börjat användas allt mindre. Med anledning av Sölvesborgs kommuns beslut i veckan att inte hissa prideflaggan funderar Stefan Bergmark över medias ordval i en tid där SD:s politik ofta är mainstream.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
I Sölvesborg har kommunledningen, med SD i spetsen, fattat det sanslösa beslutet att aldrig hissa regnbågsflaggan på Stadshuset. ”Hör man inte stöveltrampet ens nu så bör man kolla hörseln” twittrade jag när nyheten briserade igår fredag. Men är Sverigedemokraterna verkligen ett fascistiskt parti och hur bör media egentligen beteckna det?
Det har skett en glidning. Tidigare var ”högerextremt” en vanlig beteckning av SD i mainstreammedierna men det har i takt med att partiet vuxit börjat användas allt mindre. ”Högerpopulistiskt” har blivit vanligare liksom ”nationalistiskt” och ”socialkonservativt” vilket är begrepp partiet självt använder.
Så fascistiskt? Nja. För det första kallar inte partiet sig själv för fascistiskt och för de flesta medborgare är det ett skällsord. Det är inte avgörande men givetvis måste vi journalister ta tusentals aktiva och anhängares självuppfattning i beaktande. Det är en del av verklighetsbeskrivningen. För det andra finns flera definitioner av fascism. Journalisten Henrik Arnstad, författare till boken Älskade fascism, är nog den som hårdast drivit linjen att vi bör använda f-ordet om SD. Men jag tror många av oss ändå inbegriper totalitarism i begreppet och SD förespråkar trots allt inte diktatur. Ännu.
Hur som helst är partiet nu så pass välkända att i alla fall nyhetsjournalistiken sällan behöver etikettera dem. Men under exempelvis partiets landsdagar blir det ofta tydligt hur svårt medierna ändå har att förhålla sig till SD. Inte sällan tecknas partiet i mörka färger och interna konflikter blir gärna huvudnyheterna. Jag skulle ljuga om jag påstod mig ha svaren på vad som i varje enskilt fall är en korrekt hantering och hävdar inte heller att SD blir orättvist behandlat av medierna.
Oavsett parti som håller kongress, stämma och så vidare så är förstås interna konflikter högintressanta och SD är som bekant ett parti i vilket det stormar ofta och hårt. Men lika viktiga är vilka beslut som fattas av det högsta partiorganet. Och som tumregel tror jag att journalister, såväl nyhetsreportrar som opinionsbildande, bör vara försiktiga med etiketter.
SD har bruna rötter men i kontexter där det är befogat så är fortfarande ”högerextrem” och ”främlingsfientlig” adekvata. I dagsläget. För det är inte hugget i sten och politiska organisationer förändras över tid.
info@opulens.se
