EU-VAL. Imorgon är det val i ett allt kallare Europa där inte ens socialdemokratin längre försvarar öppenhet och solidaritet med världens flyktingar. Jag kommer rösta men inte med någon större entusiasm måste erkännas. Det högerextrema hotet, visst. Men en defensiv kamp för att inte ”fel” politiker får makten i det europeiska parlamentet är långt från det vi verkligen behöver nu. Ljusår från en offensiv europeisk arbetarrörelse som organiserar arbetarna allra längst ner.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
För några år sedan hade vi en indier boende hemma hos oss. Han hade jobbat som städare nattetid för ett par tjugor i timmen och hyrde en lägenhet med tre andra i samma situation. En lägenhet utan möbler som den så kallade arbetsgivaren ordnat.
Men så blev han av med jobbet och vräktes. Som på film med sina tillhörigheter utslängda genom fönstret.
Idag är en opinionsbildare kontroversiell i de flesta läger om hen inte vill slänga ut alla ”insmugglade” flyktingar. Kravet att man alltid måste ta sig på lagliga vägar in i Sverige är en mainstreamåsikt. Som om de inte hade gjort det om sådana vägar funnits och därmed sluppit betala tiotusentals kronor till smugglarna.
De oinbjudna. De illegala. Förmodligen har du redan träffat några av dem utan att ha reflekterat över det. Det är inte helt omöjligt att du också tagit deras tjänster i anspråk. Servitören på restaurangen ni besökte i helgen. Karusellskötaren när du var med barnen på tivoli senast. Hantverkaren din hyresvärd anlitade vid renoveringen av lägenheten förra året.
Det papperslösa låglöneproletariatet i Europa växer trots unionens allt högre murar. Att folk mister livet i försöken att ta sig hit avskräcker som bekant inte. Idag uppskattas att någonstans mellan 2,8-6 miljoner papperslösa lever inom EU. Oinbjudna ja, men knappast oönskade som billig och lydig arbetskraft.
Tjänstefolk från Sydostasien, afrikanska och latinamerikanska arbetare och prostituerade från Östeuropa. En svart arbets- och bostadsmarknad breder ut sig inom EU. Och kapitalets krav på billig arbetskraft harmonierar bara allt för väl med de europeiska nationalstaternas kriminalisering, understödd av mediernas rubriker om “trafficking”, “människosmuggling”, “organiserad brottslighet” och, förstås, “illegala arbetare”.
Stora delar av arbetarrörelsen står handfallna och röster hörs om att facklig organisering av papperslösa legitimerar en svart arbetsmarknad. Det verkar mest vara bekväma ursäkter för att slippa agera. För den svarta arbetsmarknaden finns redan. En arbetarrörelse värd namnet känner inga nationsgränser och kämpar givetvis för alla arbetares rättigheter och bättre villkor.
Nu är situationen ofta den omvända. Som i fallet med Byggnads kartläggning av skånska arbetsplatser, om ni minns. I stället för att organisera de som är i störst behov av det jagade man oseriösa arbetsgivare för att skydda de egna, “legala”, medlemmarnas trygghet. Att papperslösa arbetare utvisas till följd av detta verkar ofta uppfattas som det pris man får betala.
Efter en tid sa vi adjö till vår indiske vän. Hans jakt på ett anständigt liv fortsatte genom ett allt kallare Europa. De styrande kallar honom kriminell. De som borde vara hans kamrater vänder honom ryggen. Hans hopp står till allmosor och de futtiga euro han kan tjäna på avtalslösa jobb hos maffialiknande arbetsgivare.
info@opulens.se
