Läs- och tänkvärt om litteratur
ESSÄISTIK. Mathias Jansson är glad för att Kristoffer Leandoer avslutade sin essä och att den inte blev ännu ett oavslutat kapitel i litteraturen. Detta eftersom hans text är mycket läs- och tänkvärd.
Poeten som domedagsprofet
LYRIK. “Då denna bok landar så tätt inpå debuten är det dock berättigat att fråga sig varför poeten inte unnat sig en längre redigeringsfas?” Det hade kunnat bli en oförglömlig bok, anser Erik Bovin som har läst “Den sista människans leende” av Axel Winqvist.
Djärv kärlekshistoria mellan två kvinnor
ROMAN. När Tusquets kom ut med sin bok var det sexuell revolution på gång och man gjorde upp med gamla unkna värderingar. I det ljuset får vi läsa hennes roman, menar Carolina Thelin.
Ett svar i romanform till “det manliga geniet”
PROSA. Den danska klassikern Har jag varit här förut av svenskfödda Sandra Holm har nu översatts till svenska. Anna Remmets har läst romanen och konstaterar bland annat att “den ofta rytmiska prosan skvallrar om att den som håller pennan dessutom är poet.”
Från en kobbe i Bohuslän: Fyrar och torn
HISTORIA. Både fyrar och torn är närvarande i en stor mängd litteratur. De står också ofta kvar, när historien så att säga ”strömmar förbi”. Mycket av dagens värld har sålunda också anknytning till fyrar och torn, skriver Carsten Palmer Schale.
Varför känna tacksamhet?
NORMALISERING. Ju fler män vi kvinnor måste klappa på axeln desto mer normaliserade blir avvikelserna. Så varför ska jag plötsligt i sista kapitlet — och efter massakern — känna tacksamhet och intressera mig för Gamla testamentet, Jesus, och Puccini, när det finns revolutionära stridsskrifter, skriver Anna Jörgensdotter.
En allt annat än marginell röst
FINLANDSSVENSKT. Att Michel Ekman skulle vara marginell och skriva i genrer som ingen hört talas om är bara nys, skriver Ivo Holmqvist som läst den aktuella boken Jag tänker på nötskrikor. Med stor behållning.
Vad gör vi med sommaren och Elisabeth Hermodsson?
POESI. “Det är ett samtal som fortsätter, både bakåt och framåt i poesihistorien, som är ett äventyr att följa alla årstider. Men det gör sig allra bäst i junis ljus, det som räcker och fortsätter”, skriver Annelie Bränström-Öhman.