DEBATTKLIMATET. Det finns ingen inneboende sanning i att all PR är bra PR. Inte heller att diskussioner om vad som är rasism skulle lyfta rasister och främja deras ärenden. Däremot tar de tid och uppmärksamhet från vad som hade kunnat vara en djupare diskussion om vilka ojämlikheter som existerar i ett samhälle, menar Myra Åhbeck…
HÖGEREXTREMISMEN. När Sverigedemokraternas politiker kommunicerar i stil med att bara ”svensk mat” ska finnas på äldreboenden eller att bibliotek inte ska ha böcker på andra språk än svenska, så handlar sådana förslag om mycket mer än bara mat och böcker, skriver Vladan Lausevic, som läst Cas Muddes bok The Far-Right Today.
NORMALISERING. Med en frisinnad kultursyn och grundläggande gymnasiekunskaper om entartete kunst bär det förstås emot att klassificera konst som provocerande eller osund. Men hur länge dröjer det tills även en sådan hållning, likt invandringsmotståndet, börjar normaliseras? skriver Lisa Bjurwald.
SVERIGEBILDEN. Den känsla av nära förestående undergång som i alla tider varit fascismens grundstämning och tändande gnista, måste förmås att förklinga. Det kan bara ske genom att dessa krafters falska bild av ett Sverige statt i brand bemöts, skriver Mattias Irving.
NATIONELL KULTUR. Härom veckan rapporterade Sveriges Radio att företrädare för SD anser att bibliotekens verksamhet enbart ska vara till för svenska medborgare. Det ledde naturligtvis till diskussion på jobbet.
ESSÄ. Tyvärr präglas Sverige av ”nostalgipolitiska” förslag och symbolpolitik. Cirka 50 år sedan 68-vågen och 30 år sedan Berlinmurens fall står världens modernaste land inför 2020-talets port där grindvakterna är pessimism, nationalism och nostalgi, skriver Vladan Lausevic.
HÖGERPOLITIKEN. Det finns inget fair play i politiken, vare sig till höger eller vänster. Att nå majoritet för högerpolitik med ett postfascistiskt partis stöd är lika mycket “att visa sitt sanna ansikte” som att nå majoritet med blå dunster om arbetslinjen.
KONST. Även om antalet röster ökar för SD, har de ännu en bra bit kvar innan den rådande ordningen kan dikteras av sverigedemokrater. Den enda konst som på allvar kan kritisera en ordning, måste ha något att vända sig emot. Och det krävs lite mer subtil kritik än stora vaginaavbildningar, skriver Ida Thunström.