EMPATILÖSHET. “Nä, ni sverigedemokrater. Jag låter er svina utan att kommentera det så mycket. Men när ni använder era plattformar för att, av alla samhällsproblem ni kunde ha lyft, kladda ner julidyllen…” Myra Åhbeck Öhrman är starkt kritisk till adventskalendern i SD:s nya Youtubekanal.
VINNARE. “Ingen använde preventivmedel, ändå hade jag aldrig sett några barn vid Korsvägen. Det var ett mysterium som jag då och då hade snuddat vid med tanken.” Under Opulens åtta veckor långa sommaruppehåll publicerar vi vinnarna i vår senaste novelltävling. Idag presenterar vi Korsvägen av Kersti Vikström.
OMVÄRDERING. I brittiska Bristol dras en staty föreställande en man, Edward Colston, ner ungefär på samma sätt som statyn av Saddam Hussein. Den kastas sedan i havet. Colston blev rik genom slavhandel med över 100 000 slavar. Många dog på skeppen vid överfarten.
BLM. “I ett samhälle baserat på privilegier kan en kvinnas offerkapital försätta mig som rasifierad i livsfara men även tysta mig”, skriver Daniel S Ogalde.
POLISVÅLD. “Att tala om våldet svarta riktar mot samhället utan att tala om det strukturella våld som drabbat afrikanamerikaner i generationer är därför att spela dummare än diskussionen förtjänar”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
ROMAN. “Ocean Vuongs blick väjer inte för det mest förnedrande”. Anna Remmets har läst En stund är vi vackra på jorden av .
EFTERKLOKT. Att Opulens skulle ha blivit en plattform för högerextremister är förstås strunt. Däremot ställdes kritiska frågor kring bland annat klickbetesjournalistik som är värda att ta på fullaste allvar, menar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark efter en kontroversiell artikel i magasinets måndagsnummer.
DEBATTKLIMATET. Det finns ingen inneboende sanning i att all PR är bra PR. Inte heller att diskussioner om vad som är rasism skulle lyfta rasister och främja deras ärenden. Däremot tar de tid och uppmärksamhet från vad som hade kunnat vara en djupare diskussion om vilka ojämlikheter som existerar i ett samhälle, menar Myra Åhbeck…
ANTISEMITISM. I Tyskland startade den så kallade reformjudendomen. Den syftade till en assimilering, men även till en enighet av de olika schatteringarna inom den judiska tron. Ändå drabbades judarna starkast av pogromer just där, trots att de var väl integrerade i både den urbana hög- och småborgerliga miljön.
