NOVELL. Valle Wigers skildrar en inte helt oproblematisk tågresa. Något vi nog är många som kan relatera till. Men det finns också en annan existentiell och mellanmänsklig dimension i hans text.
PROSA. Dunning-Kruger-effekten av Andrés Stoopendaal är en träffsäker samtidsroman full av igenkänning, enligt Carolina Thelin. Hon definierar den som “en bok som dissekerar identitetspolitiken och borgarklassens diskreta charm genom en dumdryg storstadshipsters ögon.”
PROSA. “En bisarr, sorgmodig samling berättelser om främlingskap, och om en nostalgisk längtan efter det förflutna och det som kunde ha varit om inte det verkliga livet trängt sig på och för alltid placerat flyktingen i limbo”, anser Elisabeth Brännström om Det kan kvitta av Agota Kristof.
PROSA. Sandra Lillebø kunde gott ha struntat i metanivån och litat på att skildringen av det utsatta barnet och den posttraumatiserade vuxna skulle bära sig själv, anser Anna Remmets som läst romandebutantens bok Sakernas tillstånd.
PROSA. Stilen är lärd, sparsmakad och sinnrik, långt bortom dagens rådande autofiktiva stilideal, anser Erik Cardelús som läst Stewe Claesons bok om Seneca den yngre.