KVINNODAGEN. “Eftersom jag halvt växte upp hos henne blev jag tidigt medveten om hur begränsat hon levde, i en bruksort, i ett patriarkat, och hur djupt orättvist det var”, skriver Anna Sanvaresa om sin farmor.
FYRTIOTAL. Den tyska modernistiska romanen under weimartiden är ofta en rätt macho och manlig historia om stukade antihjältar. Det är som om denna tid med sin framryckande sjaskiga bullrande modernitet och urbanitet är som gjord för den manliga flanörblicken som stannar vid allt och intet.
BOKAKTUELL. Elisabeth Berchtold utkommer nästa vecka med en ny diktsamling, Modersmyter. I Elin Stadenbergs intervju berättar Berchtold bland annat om feminister och poeter som inspirerat henne.
GENUSGAPET. “Kvinnor har med all rätta tagit positioner i ett antal som deras systrar på 70-talet inte kunde drömma om. Men varför ändra på ett vinnande lag? Inget värmer så gott som en offerkofta”, skriver Lars Thulin.
BACKLASH. Den kvinnliga frammarschen har i all huvudsak byggt på att kvinnor i konkurrenser ofta presterat bättre än män. Och så får det lov att vara. Men den manliga demeriteringen är likväl ett problem, menar Anders Björnsson.
SJÄLVBIOGRAFISKT. Rebecca Solnits självbiografiska essä ställer vissa krav på läsaren, men den är väl värd flera omläsningar, skriver Elisabeth Brännström.
POLITISK DIKT. Putuma är politisk, men aldrig plakatplatt. Aldrig försöker hon skriva nyttig poesi, språkets klarhet och textens känsla kommer aldrig i andra hand, skriver Camilla Carnmo.
ESSÄ. ”Nyliberalismens grogrund sedan 1990-talet är alltså en viktig ingång till förståelsen för influencers genomslag i dagens digitala massmediesamhälle”, skriver Filip Hallbäck som är starkt kritisk till det politiska inflytande dessa fått på senare år.