Percival är död
MINNESORD. Opulens medarbetare Percival har avlidit efter en tids sjukdom. Vår kulturredaktör Clemens Altgård som känt Percival sedan 80-talet minns en författare och allkonstnär av internationellt format.
Antiken lever men det pågår strid om dess arv
TEATER. Under alla förhållanden är Sokrates död en underhållande och välspelad föreställning. Erik Åkerlinds tolkning av Sokrates egenheter är både rolig och kongenial, skriver Torsten Rönnerstrand.
Lyckad ”Katt på hett plåttak”
TEATER. Katt på hett plåttak, på Maximteatern i samarbete med Dramaten och Stockholms Stadsteater, är en skickligt genomförd föreställning. Inte minst på grund av ett ensemblespel som ger mersmak.
Inga givna svar i sevärt drömspel om samtiden
TEATER. Det är en mycket sevärd pjäs som i det komiska lyckas röra sig mot en finstämd melankoli och en nattsvart slutton, skriver Katarina Forssblad som har sett Ett drömspel på Helsingborgs stadsteater.
Ambitiöst men dunkelt drama om makt
TEATER. Mattias Andersson har uppenbarligen spänt bågen högt med sitt drama. Det här är en föreställning som väcker många frågor, skriver Lena S Karlsson.
Lysande ödesdrama om Karin Boye
TEATER. Det är en lysande föreställning, skriver Torsten Rönnerstrand som sett Nakna som foster och gudar på Folkteatern i Göteborg.
Antiken lever på Göteborgs Stadsteater
FEMINISM. I Kristina Hagström-Ståhls regi får Antigone av Sofokles dessutom en feministisk udd. Gång på gång går tankarna till de iranska kvinnor som fängslats för att de försvarat mänskliga rättigheter eller vägrat bära slöja, skriver Torsten Rönnerstrand.
En studie i ljugandets anatomi
TEATER. Mycket i Göteborgs stadsteaters uppsättning av Lång dags färd mot natt för tankarna till dagens inflammerade debatt om ”alternativa fakta”, anser Torsten Rönnerstrand.
Klumpigt om teater, Aftonbladet!
TEATERKRITIK. Teatern är ingen relik. Ibland kan en uppsättnings titel lyckas sammanfatta hela tidsandan skriver Erik Bovin, student i teatervetenskap.
En nomad i männens värld
TEATER. I föreställningen Frida Uhl på Strindbergs klassiska teater skildrar Hanna Nygårds/Anna Pettersson på ett utmärkt sätt vissa inslag i hennes person, som självhävdelsebegäret, osäkerheten, egocentriciteten, den drivande personligheten och längtan efter att bli älskad, skriver Kurt Bäckström.