LITTERATURFEJD. I tre decennier har det riktats kritik mot Sven Delblanc för att han anses ha nedvärderat Selma Lagerlöf i standardverket Den svenska litteraturen. Gunnar Lundin har läst en bok som innehåller Delblancs Lagerlöfstexter och debattinläggen som följde, men också uppsatser i ämnet.
REPLIK. “Cavallin och jag har olika världsuppfattningar”, skriver Siri Hill i en replik till Saga Cavallin efter hennes kritik av Hills litteraturkrönika.
KULTURDEBATT. Kulturens jobb är att agera väktare och besiktningsmän bakom samhällets drivande instanser, anser Christoffer Andersson.
RÄTTVISA. “Kanske dags för samhället att demonstrera verkligt hårda tag och med handling kommunicera vilka anledningar som är okej respektive inte alls okej att döda andra för? Nya tider kan kräva gamla lösningar”, skriver Daniel Lampinen.
REPLIK. “Det är hög tid för en seriös diskussion om hur den historiska enigheten mot antisemitism ska återupprättas”, anser Tord Björk. “Ett märkligt inlägg” skrev Mats Marcusson efter Tord Björks första artikel om vad han menar är en relativisering av Förintelsen. Nu fortsätter debatten.
SAPMI. Högsta domstolens dom i Girjasmålet är ett erkännande till hela det samiska folket. “För första gången på länge så har vi samer någonting att fira” skriver Mats Kejonen.
ORDVAL. Det må låta oskönt, men vi måste lära oss att ibland kunna se rasism som något trivialt och vardagligt. Inte att trivialisera grov rasism, men att ta klumpiga ordval för just vad de är, skriver Nathan Hamelberg.
KLARGÖRANDE. Vår krönika i måndags väckte stark kritik bland namnkunniga redaktörer och skribenter. Var det en bra publicering? Nej, erkänner Opulens chefredaktör Stefan Bergmark efterklokt men reder också ut missförstånden i debatten samt understryker hur olika texten bemöttes av magasinets läsare och delar av Twittereliten.
SAKLIGHET. Glädjeparadoxen är en bok som är progressiv genom att vara konservativ, anser Jesper Nordström. “Det handlar om en mycket djupare och sakligare argumentation än att bara vara reaktionärt gnällig.”
