Våldsamma serier i historisk skrud

Scen & film.
Bild: hbonordic.com.

ÄVENTYR. “Om man som jag gillar fantasy och vikingar, om man längtar efter en äventyrsserie som lånar från historien och utvecklar den till komplexa personporträtt (utan att för den delen mista sin känsla av matiné), så ska man ge sig på Vikings“, tipsar Anna-Karin Linder.

De som känner mig vet att jag är en sucker för våldsamma serier som utspelar sig i historisk miljö. Spartacus och Outlander är två av mina favvoserier. För att inte tala om mästerverket Black Sails. Det är mustigt och blodigt och våldsamt och alldeles underbart. Och alla som känner mig vet att jag skiter fullständigt i den lilla detaljen som heter historisk korrekthet, den där som andra verkar tycka är så viktig, att den och den dräktdetaljen ser ut som den gjorde 1867 och att det historiska skeendet som ledde till att Maria Stuart miste huvudet ska vara korrekt återgivet. En bra historia trumfar helt enkelt att det är återgett på rätt sätt för mig.

Vilket leder mig till det som gör mig exalterad just nu. För i början av december hade säsong fem av Vikings premiär. Och Vikings är HBO:s bästa serie just nu. Historisk korrekthet är inte en av Vikings starka kort. Om man vill se en serie med vikingar som känns realistisk, så ska man se världens tråkigaste film “Valhalla rising” istället. Snark. Men om man som jag gillar fantasy och vikingar, om man längtar efter en äventyrsserie som lånar från historien och utvecklar den till komplexa personporträtt (utan att för den delen mista sin känsla av matiné), så ska man ge sig på Vikings.

Men jag vet. Många är de snobbar som älskar att hata på Vikings. “Överspelat”, “fula dräkter”, “inte historiskt riktigt”. De personerna är idioter. Jag lovar. För det som serieskaparna gjort som är så smart är att de har inspirerats av de mytiska personerna från Eddorna och de isländska sagorna, från myterna, och sen byggt något helt eget av det. Att Ragnar Lodbrok råkar vara huvudperson i första delen av serien, gör att en hel del av sägnerna om honom (minus den om att han dräpte en drake, det hände tydligen innan säsong ett börjar) finns med, men de vävs in i berättelsen, som känns ny.

Vill du läsa på kan du få historiska spoilers. Ja, Gånge-Rolf (i serien Rollo) intog verkligen Paris, och Ragnar Lodbrok blev avrättad i England, men det är mindre viktigt. Det som de i mitt tycke lyckas så bra med är att fånga humorn hos asamyterna, de stoiska vikingar som i de isländska sagorna, eller varför inte gamla filmklassikern Korpen flyger. Ni vet, vikingar som dör med yxor i huvudet och ett sarkastiskt skämt på läpparna. Det, och vikingarnas religion och annorlunda moralkod, har serien fångat på pricken.

Varje säsong är tio avsnitt, och berättelsen spänner över flera säsonger. Det är spännande, krigiskt och magiskt. Och allt som är viktigt när det gäller vikingar finns med. Jag anbefaller Vikings som jullovs-tv, du hinner se allt som sänts fram till trettondagen utan att titta ihjäl dig. Men bara om du står ut med kreativ “nordisk” “historia” och mycket, mycket blod. God jul.

ANNA-KARIN LINDER
annakarin.linder@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Anna-Karin Linder

Det senaste från Scen & film

0 0kr