Stilbildande dystopi 40-års-jubilerar

30 okt 2021

 

Affisch för filmen Flykten från New York. (Affischen är något modifierad – årtalet 1997 har tagits bort.)

FILMKLASSIKER. Karolina Bergström minns en dystopisk film som var stilbildande. Det är 40-årsjubileum för Flykten från New York, med Kurt Russell i huvudrollen som “Snake” Plissken.

Det händer inte alltför ofta nuförtiden, men när undertecknad väl tar sig till gymmet är det oftast ett och samma soundtrack som går på repeat. När den multibegåvade Alla helgons blodiga natt-regissören John Carpenter för fyra decennier satte New York på scifi-kartan med 1981 års Flykten från New York gjorde han det inte bara med egenproducerade synthtoner, utan också med en handling som efter alla år fortfarande lyckas hålla spänningen uppe från den första celluoidkrispiga filmrutan till den sista.

Här är året 1997 och en brant stegrande brottskurva har lett till att ön Manhattan transformerats till ett enda stort laglöst fängelse. När en grupp revolutionära socialister kapar presidentens personliga flygplan Air Force One och tvingar det att störta mitt på fängelseön erbjuds den ögonlappsförsedde exmilitären och dömde fången Snake Plissken, spelad av Kurt Russell, full amnesti mot att han lyckas rädda presidenten inom ett dygn. Att Russell, som innan Flykten från New York mest var känd för sin medverkan i Disneys välpolerade familjefilmer, över en natt kom att personifiera den moderne antihjälten med sin förmåga att strunta i allt utöver sin egen överlevnad, gav bara extra stringens till Carpenters framtidsdystopi som inspirerats bland annat av Watergateaffären.

Med namn som en ung James Cameron bakom både kameran och effektpanelen, den ikoniska filmskurken Lee Van Cleef som despotisk poliskommissarie och soulsångaren Isaac Hayes som blaxploitation-blingad fängelseherre är det inte konstigt att Flykten från New York nådde de framgångar den gjorde. Filmen igenom jobbar Carpenter med minimala men sublimt effektiva medel, som att låta fronten av The Dukes glidare till Cadillac prydas av två upphängda kristallkronor eller att låta en svedd gräsöken paradera som resterna av ett svunnet Central Park. På samma sätt som i 1979 års minimalistiskt Mad Max ligger fokus här inte på utstuderade specialeffekter, även om de datorgenererade 3D-simulationerna av Manhattan sett från ovan osar skön analognostalgi, utan snarare på individens utsatthet gentemot staten.

Det är inte svårt att se filmens konstruerade stadsfängelse som varje republikans våta dröm, särskilt inte i svallvågorna av coronapandemin där mer välbärgade amerikaner flytt The Big Apple för delstatens mindre städer, och där de mindre bemedlade snällt fått stanna kvar i den nedstängda betongdjungeln. Inte heller är det svårt att se dess påverkan på populärkultur som The Purge-filmerna, där dödlig laglöshet tar över samhället en natt varje år, och William Gibsons klassiska cyberpunkroman Neuromancer, där Gibson själv citerat filmen som en avgörande influens.

Men framför allt utgör Flykten från New York en form av brytpunkt för den dystopiska genren. Efter det att sextiotalets hippiebetonade Summer of love-anda grusats till tonerna av Rolling Stones fatala Altamont-konsert år 1969, där en ung man dödades av säkerhetsansvariga Hells Angels-medlemmar, kom också en flodvåg av talande filmdystopier. I Soylent Green från 1973 är världen överbefolkad och ekosystemet totalförstört, och i Den siste mannen från 1971 har ett världskrig med biologiska vapen gravt deformerat jordens befolkning. Med effektspäckade filmer som Star wars och Närkontakt av tredje graden fick den dystopiska genren bortsett från 1979 års oljebristthriller Mad Max en tillfällig svacka, för att komma tillbaka med full kraft med Flykten från New York. Sannolikt hade heller inte James Camerons teknodystopi Terminator sett likadan ut utan regissörens medverkan i Carpenters film några år tidigare, där Snake Plisskens tatuerade antihjältepersona kommit att bli stilbildande för genrens fortsatta utveckling.

Med tanke på dess ikonstatus är det inte konstigt att tankarna på en remake av Flykten från New York tröskats fram och tillbaka i stjärnfabriken under decennier, senast med Kurt Russells son Wyatt Russell påtänkt för rollen som Plissken. Men för den som inte ids vänta, eller som rätt och slätt värderar Carpenters inbyggda samhällskritik högre än fler pålagda datoreffekter, står sig originalet minst lika bra fram till en eventuell nyversion.

KAROLINA BERGSTRÖM
karolina.bergstroem@opulens.se

 

 

 

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

DDR. Artikelserien Veckans DDR. Jesper Nordström kommer att i en rad texter att blicka tillbaka och reflektera över den östtyska nation som grundades 1949 och upplöstes 1990.

Veckans DDR: Så blev Chaplin populär i Östtyskland

FILM. Jesper Nordström skriver den här veckan om hur och
DDR. Artikelserien Veckans DDR. Jesper Nordström kommer att i en rad texter att blicka tillbaka och reflektera över den östtyska nation som grundades 1949 och upplöstes 1990.

Veckans DDR: De röda västernfilmernas hemland

FILM. I Veckans DDR handlar det den här gången om