MELODRAM. “Jag vill känna sympati, men känner mestadels bara frustration över rollfigurernas beteenden,” skriver Filip Hallbäck, som sett den Netflix-aktuella tv-serien “Todas las veces que nos enamoramos”.
Betyg:
Genre: Spanskt, drama
Regissör: Bàrbara Farré, Mateo Gil, Ginesta Guindal, Carlota Pereda
Medverkande: Georgina Amorós, Franco Masini, Carlos González, m fl.
Den här Netflix-serien, som på engelska heter “In Love All Over Again”, har flera typiska ingredienser för en spansk produktion (något som i sin tur än en gång bekräftar Almodovars påverkan): färgstark mise-en-scène, kvicka dialoger, melodramens överdrivna känsloutspel, explicita sexscener, inslag av queer närvaro, populärkulturella referenser och så utspelar sig det hela självfallet i Madrid.
Året är 2004 och filmstudenten Irene (Georgina Amorós) förbereder sig för sin allra första kortfilmsproduktion. Hon kan inte bestämma sig vem hon egentligen älskar: sin pojkvän Fer (Albert Salazar) eller den argentinske skådespelaren Julio (Franco Masini). Eller rättare sagt: hon vet inte vad hon vill med sitt liv, och det underlättas inte precis av att hon lider av mindervärdeskomplex.
Serien är delvis medryckande i första avsnittet, men går sedan på tomgång. Rollfigurerna blir endimensionella och på ett oerhört frustrerande vis fördjupas aldrig handlingen. Trots att serien kretsar kring en manusförfattare känns manuset både ängsligt och bångstyrigt. Jag vill känna sympati, men känner mestadels bara frustration över rollfigurernas beteenden. Samma sak känner jag inför de stundtals framhastade och ytliga sexscenerna. Jag vågar påstå att en renodlad porrfilm har mer känslomässigt djup än dessa scener.
Det största irritationsmomentet är dock att serien utspelar sig dels under 2003, dels 2022. Men alla karaktärer ser likadana ut och har samma känslomässiga problem, trots att det gått 18 år?! Det är som att tiden fullkomligt stått stilla, förutom att mobiltelefonerna ser annorlunda ut på de olika tidsplanen. Det känns med andra ord inte trovärdigt.
De stora bristerna till trots har serien ändå vissa ljusglimtar. Jag tyckte mycket om det inslag som berörde bombdåden i Madrid. Irene, Julio och deras kompis Da (Carlos González) är på väg hem med tåget, efter en natts festande och de drabbas av terrordådet. Inslaget med hur explosionerna påverkar deras liv borde ha fördjupats.
Betyg:
Genre: Spanskt, drama
Regissör: Bàrbara Farré, Mateo Gil, Ginesta Guindal, Carlota Pereda
Medverkande: Georgina Amorós, Franco Masini, Carlos González, m fl.
info@opulens.se
