Slukarvänligt om NY-bedragerska

TV-PREMIÄR. Pengar, status och mer pengar. Historien om bedragaren Anna Delvey och hennes spektakulära fall är deppigt på många nivåer. Men samtidigt åh-så-underhållande.

Historien bygger på en artikel av Jessica Pressler i The Cut, en del av New York Magazine. När historien om Anna Delvey, eller Anna Sorokin som hon egentligen heter, blev viral var Netflix snabbt framme och köpte rättigheterna.

Det är lätt att förstå varför, här finns så mycket smask.

Vid rodret står Netflix stjärnproducent Shonda Rhimes (“Greys anatomy”, “Scandal”). Och man får ge kapten Shonda att detta är en välseglad skuta som med en förförisk, komisk ton tar publiken från start till mål med perfekt tempererad vind i seglen.

Anna Delvey spelas av Julia Garner (“The Americans”) med en mycket oklar tysk brytning och underhållande otrevlig stil. Delvey, som säger sig vara en arvtagerska i väntan på sitt arv, rör sig i crème de la crème-skiktet i New York och har högtflygande planer på att skapa en exklusiv medlemsklubb.

Man får följa hur hon lyckas entusiasmera tunga investerare, lever flott på lyxhotell och ständigt reser på exklusiva semestrar. Men varifrån kommer egentligen hennes pengar? Finns det ens några?

Hennes privatjet-tunga livsstil korsklipps med berättelsens nu, då den gravida och hårt prövade journalisten Vivien Kent (Anna Chlumsky) kämpar med att få till en vettig intervju med Anna – som har ett förhållningssätt inte helt olikt Hannibal Lecters. Vid det här laget sitter hon i häktet på det ökända Rikers Island-fängelset, anklagad för bedrägeri och stöld.

Serien betraktar Anna mest utifrån, hon förblir lite av en gåta. Den egentliga protagonisten är journalisten Vivien, som det är enklare att identifiera sig med.

Eller? Samma drömmar om rikedom, att tillhöra det vackra folket med en ständig tillgång till världens alla vip-rum syns tydligt även i den aktuella Netflix-dokumentären “Tindersvindlaren”.

Det är också talande att Anna Delvey under en tid bor hos Billy MacFarland, grundaren av den numera ökänt misslyckade Fyre-festivalen, som sålde in drömmen om en glassig 1-procentstillvaro för vanlisar.

Man kan tycka att det här är deppiga ideal. Men i en tid när alla tycks vilja lapa årgångschampagne i en infinity-pool är Anna Delveys öde en mycket sedelärande historia.

För finns det någonting mer nutida än en känd person som efter ett spektakulärt fall kan räkna med en sockrad bok-/film-/tv-deal, bli skuldfri och sedan fortsätta ungefär som vanligt?

Miranda Sigander/TT