FILM. Lena Torquato Lidén har sett den portugisiska regissören Ana Rocha de Sousas prisbelönta film Listen och är starkt berörd. “Kanske är det uttrycksbehovet som ändå gör den bitvis ångestridna berättelsen uthärdlig”, skriver hon.
Listen
Regi av Ana Rocha de Sousa.
Frames Portuguese Film Festival på Folkets Bio/Hagabion, Göteborg
Ana Rocha de Sousas spelfilm Listen är ett fruktansvärt verkligt och gripande porträtt av två portugisiska föräldrar i London som kämpar mot de sociala myndigheterna som omhändertar deras barn.
Jota och Bela jobbar båda svart för att försörja sin 12-åring Diego, den döva lillasystern Lucia och bebisen Jessie.
När filmen börjar har Diego feber och Lucias hörapparat har gått sönder. Skolan kopplar ihop det med blåmärken på hennes rygg och vad de tror är ett hembesök av socialen för att få mer stöd blir istället ett brutalt omhändertagande där barnen tas ifrån de förtvivlade föräldrarna.
Det är inte svårt att känna hur ens egen kropp sköljs över av sorg och ilska inför scenerna med de desperata föräldrarna. Det måste, näst intill döden, vara det värsta en förälder kan vara med om: maktlösheten inför det faktum att myndigheterna fysiskt kan bära iväg med dina barn.
Deras väg tillbaka känns omöjlig och depression och smärtsam mjölkstockning gör inte livet lättare. Men pappan hittar en avhoppad socialarbetare som driver en illegal organisation som hjälper många i fall som detta och med hjälp av deras råd och handgripliga hjälp samt den äldsta pojkens rymning kommer ändå hoppet delvis åter.
Miljöerna i filmen är slitna och fattiga men det finns en stark kärlek mellan karaktärerna. Och i pappan Jotas teckningar som pryder väggarna visas hur stark lusten att uttrycka sig kan vara även för den som befinner sig i ett fruktansvärt krisläge. Kanske är det uttrycksbehovet som ändå gör den bitvis ångestridna berättelsen uthärdlig.
lena.torquato.liden@opulens.se
