SKRÄCKFILM. Enda sättet att undkomma de framtida demonerna är tydligen att förändra sin socioekonomiska position, genom att börja tjäna mycket pengar och flytta ut en stor herrgård på landet, skriver Mathias Jansson, som synar skräckgenren ur ett klassperspektiv.
Är du är ensamstående med barn? Lever du i förorten och har sociala och psykiska problem? Då tillhör du statistiskt sett den kategori av människor som riskerar att bo i ett hemsökt hus och bli besatt av demoner.
När den engelska författaren Horace Walpole 1764 skrev romanen Slottet i Otranto blev det startskottet för den gotiska romanen. Det är härifrån vi har fått många av de ingredienser som format skräckgenren. Ett avlägset slott eller en herrgård, som är hemsökt och fullt med hemligheter. Lönngångar, avtal med djävulen, dubbelgångare, incest, galna munkar och nunnor och inavlade släkter. Det säger sig själv att det inte är några ensamstående mammor med försörjningsstöd som bor i dessa gamla slott, utan i den gotiska och den viktorianska romanen är det överklassen så får sin beskärda del av skräck, spöken och demoner.
Vem som har fått sitt hus hemsökt och vem som har blivit besatt av demoner har genom historien förändrats. Demonernas offer har nämligen gjort en klassresa baklänges, från överklassen på 1700-talet, via borgarklassen under 1800-talet, till medelklassen på 1960-70-talet och slutligen till dagens arbetarklass. Det har sin naturliga förklaring i vem som läser skräckberättelser och vem som är målgruppen. Under 1700-talet när Walpole skapade den gotiska romanen var det bara överklassen som läste och som hade råd med böcker. Sedan, när läskunnigheten blev större och romaner billigare, blev en växande borgarklass måltavla för berättelserna. Sedan fick vi en medelklass i mitten av förra århundradet och samtidigt började nya massmedier som film och tv dyka upp. Idag kan vi sen en ny våg av skräckfilmer som The Conjuring och The Babadook där det i första hand är ensamstående eller lågutbildade familjer som drabbas av demoner och hemsökelser.
Hoppar vi 10 år fram i tiden till filmen Poltergeist från 1982 så har något hänt. Nu har vi förflyttat oss från staden ut i förorten och i stället för att utspela sig i kultur- och kändisvärlden befinner vi oss i en villaidyll, med kärnfamilj och en blomstrande medelklass.
Om vi börjar med Exorcisten från 1973 så träffar vi här en ensamstående skådespelerska som bor i ett hus i Washington med sin 12-åriga väluppfostrade dotter. Dottern blir snart besatt av en demon och Max von Sydow kallas in för att driva ut anden. Vi befinner oss i en storstad och i de övre skikten av samhällsklasserna. Dotterns besatthet kan tolkas som en påbörjad pubertetsfas. Hon förvandlas både psykiskt och fysiskt, beter sig underligt, avskärmar sig från familjen, blir aggressiv och sexuellt utåtagerande. Mamman känner helt enkelt inte igen sitt lilla barn utan undrar vad det är för monster som flyttat in i hennes hus. En beskrivning som jag tror många tonårsföräldrar kan känna igen sig i.
Hoppar vi tio år framåt i tiden till filmen Poltergeist från 1982 så har något hänt. Nu har vi förflyttat oss från staden ut i förorten och i stället för att utspela sig i kultur- och kändisvärlden befinner vi oss i en villaidyll, med kärnfamilj och en blomstrande medelklass. Tv:n har kommit in i sovrummet och det är genom tv:n som demonen fångar den lilla flickan och drar med henne in till en annan dimension. Hela huset förvandlas till en portal till den onda sidan. Anledningen till hemsökelsen är att man byggt det nya villasamhället på en gammal kyrkogård, men för att tjäna pengar har man bara flyttat gravstenarna och inte de döda.
Babadook från 2014 får representera dagens nya våg av skräckfilmer. Här möter vi en ensamstående mamma som bor med sin son i ett slitet hus i förorten. Mamman arbetar som vårdbiträde på ett äldreboende och tillhör ekonomiskt de lägre samhällsklasserna. Den sjuåriga sonen har problem i skolan och med andra jämnårig och vi skulle nog idag sätta en bokstavskombination på hans beteende. Han tror att ett monster som heter Babadook är ute efter honom och hans mamma. Babadook är nu inte efter barnet, utan mamman, som är i ett skört tillstånd efter att hennes man dött i en tragisk olycka samma dag som sonen föddes.
Babadook är intressant ur ett psykologiskt perspektiv då den kan tolkas som det är den obehandlade sorgen och frustrationen hos mamman som skapar monstret. Att det egentligen inte är en extern demon som hon blir besatt av, utan att hon drabbas av en psykos. Å andra sidan kan många skräckfilmer förklaras ur ett psykologiskt perspektiv snarare än ett övernaturligt. Det mest skrämmande brukar i slutändan finnas inom oss själva och inte utanför.
Vi vet också att även om man lyckas driva bort demonen i slutet av filmen kommer den tillbaka i uppföljaren.
Även i filmen Conjuring 2 (2016) möter vi en ensamstående mamma i ett slitet hus med sina barn. Här blir huset hemsökt och ett av barnen blir besatt av en demon. Det paranormala forskarparet Ed and Lorraine Warren kallas in för att hjälpa till. Mamman frågar desperat varför de har drabbats av detta hemska? På vilket hon får svar att det verkar som om det onda känner på sig att man är svag och därför mer mottaglig. Det är en korrekt iakttagelser. Dagens demoner brukar ge sig på ekonomiskt och socialt utsatta grupper som barn, tonåringar, fattiga och ensamstående snarare än de välmående och välbärgade. På så sätt ger dagens skräckfilmer ofta en socialrealistisk tolkning av samtiden.
Idag ser vi nämligen ökade inkomstklyftor där även medelklassen blir fattigare på många ställen i världen. Det är naturligt att gruppen blir måltavla för skräckfilmerna då de är en stor konsumentgrupp av populärkultur och i filmerna kan de identifiera sig med de utsatta familjerna. En demonattack kan ses som en metafor för en plötslig och akut kris som drabbar den redan utsatta familjen. Det kan vara räntan som höjs på huslånen, arbetslöshet eller sjukdom i familjen som leder till inkomstbortfall och hotar familjens försörjning och bostad.
Vi vet också att även om man lyckas driva bort demonen i slutet av filmen kommer den tillbaka i uppföljaren. För även om man klarat sig ur den akuta krisen, befinner man sig fortfarande i samma utsatta situation. Nästa ekonomiska katastrof väntar bara runt hörnet. Enda sättet att undkomma de framtida demonerna är tydligen att förändra sin socioekonomiska position, genom att börja tjäna mycket pengar och flytta ut en stor herrgård på landet. För det är inte så vanligt idag att skräckfilmer handlar om besatta miljonärer eller hemsökta lyxiga takvåningar på Manhattan.
info@opulens.se
