Angelägen dokumentärteater om högerextremism

Scen & film/Kultur.
Skådespelarna Anders Blentare och Märta Lundin. Foto: Jens Peter Karlsson

FÖRVANDLING. “Hur förvandlas någon från att vara liberal till att bli en radikaliserad nationalist som sprider hat på nätet?” Clemens Altgård har sett Teaterrepublikens dokumentära pjäs Broderskap av Jens Peter Karlsson som också regisserat.  

 

 

Broderskap av Jens Peter Karlsson
Teaterrepubliken, Malmö
Manus och regi: Jens Peter Karlsson
Musik: Kai Engel (slutlåt av Anders Blentare)
Medverkande: Anders Blentare och Märta Lundin
Premiär: 21 mars 2019. Spelas t o m den 7 april

Malmöbaserade Teaterrepublikens Broderskap är ett dokumentärt verk, i enlighet med Jens Peter Karlssons omorientering som dramatiker från postmodernistisk estetik till nyrealism. Men inslaget av realism innebär inte, som någon kanske skulle kunna tro, ett försök att skapa en illusion av verklighet på scenen. Realismen finns i texten som framförs av två skådespelare som i ett metaperspektiv inledningsvis redogör för förutsättningarna.

Den som under våren följt Teaterrepublikens poddsändningar av Jens Peter Karlssons självrannsakande och självbiografiska hörspel Kärlek & Ångestsyndrom lär känna igen stilgreppen.

I Kärlek & Ångestsyndrom tar Jens Peter Karlsson itu med privata försyndelser och avslöjar hur han under flera år bedrog sin sambo med andra kvinnor. Det kan ses som ett slags grundläggande arbete med att städa rent i eget hus. Kanske en förutsättning för att gå vidare, som nu, med att nagelfara broderns politiska radikalisering.

Med hänvisning till pressetiska regler får vi veta att broderns riktiga namn mörkats. I manuset kallas han därför Kristian och vi får veta att han har tagit ett annat efternamn än Karlsson, men vilket sägs inte.

Denna dramadokumentär är skriven för två skådespelare. Anders Blentare gör rollen som manusförfattaren och regissören Jens Peter Karlsson och Märta Lundin spelar Kristian. De arbetar alltså främst med sina röster och att lägga intensitet i och tillföra dynamik till replikerna. Båda gör utmärkta insatser när det gäller att levandegöra texten.

Delar av materialet är citat från nätet och utgörs av inlägg som Kristian gjort på Facebook, Twitter och (under pseudonym) på numera nedlagda Avpixlat.

Det som är skrämmande är hur snabbt Kristian förändras. Från att skriva lätt raljerande och insinuanta inlägg på Facebook till att agera nättroll på Avpixlat och så slutligen komma ut som högerextremist på Twitter.

Det hela börjar 2012 med några inlägg som endast antyder något slags sympati för SD. Men på blott några månader hinner det hända saker med Kristian och snart har tonläget höjts. Vad som sedan följer blir också en genomgång av de senaste årens utveckling i svensk inrikespolitik där SD gått framåt i en omfattning som får en att fundera över hur många svenskar som genomgått personlighetsförändringar i stil med Kristians. Däri finns också något allmängiltigt även om manuset fokuserar på det personliga och relationen bröderna emellan.

Något slags dramatisk vändpunkt inträffar när Expressen, med hjälp av Researchgruppen, avslöjar att Kristian, som har ett kommunalt chefsjobb, skrivit rasistiska inlägg på Avpixlat. Det där är en händelse som kostar honom jobbet. Därefter påskyndas om möjligt radikaliseringen ytterligare.

Det finns dessutom andra omständigheter som gör att bröderna kommer allt längre ifrån varandra. Som det faktum att Jens Peters barn, som är adopterade från Ungern, etniskt sett tillhör det romska folket. I en dialogscen klargörs att ett möte mellan bröderna och deras familjer bara är att glömma.

Graden av Kristians högerradikalisering klargörs med all önskvärd tydlighet. Jens Peter konstaterar: “Den 28 november förra året jämför han Annie Lööf med Chamberlain och Stefan Löfvén med Hitler. Elva dagar senare så jämställer han Özz Nûjen med Anders Behring Brevik. Och så fortsätter det. Mer än åttahundra inlägg.” Och så kommer broderns replik: “I eget namn.” Detta understryker att han gått från att vara anonymt troll till att stå fullt ut för extrema åsikter.

I slutet av föreställningen avslöjas, trots vad som sagts inledningsvis, broderns riktiga namn. Det är förstås en överraskning men i linje med att brodern själv har gått över en gräns.

När jag så försöker kolla upp den nu outade broderns konto på Twitter så konstaterar jag att denne ställt in det på “skyddade tweets”. Men presentationen kan jag se: “Nationalism är den vackra tanken att ett folk med gemensamt språk och kultur skall ha rätten att bilda sin egen nation.” Det säger tillräckligt.

Men hur förvandlas någon från att vara liberal till att bli en radikaliserad nationalist som sprider hat på nätet? Det krävs eventuellt en psykoanalytisk begreppsapparat för att svara på den frågan. Och något uttömmande svar kan följaktligen inte ges inom ramarna för Broderskap. Men Jens Peter Karlsson gör ändå ett slags försök att se på brödernas gemensamma uppväxt. Avsaknaden av dialog i familjen är något som lyfts fram, likaså faderns frånvaro och moderns förebråelser. Det handlar om skrik, ilska, känsloutbrott. Och att orden användes främst som transportkanal för känslor. En del av tragiken i det här verklighetsbaserade dramat är att bröderna nu kommit till en punkt där all kommunikation dem emellan är omöjlig.

Broderskap är förstås en illustration av det gamla talesättet att “släkten är värst”, men inte bara det, den blir till ett slags undersökning av hur det går till när någon genomgår en radikaliseringsprocess.

CLEMENS ALTGÅRD
clemens.altgard@opulens.se

Clemens Altgård är poet, frilansande kulturskribent och översättare bosatt i Malmö. Altgård var en av medlemmarna i den numera upplösta poetgruppen Malmöligan. Skrev även några pjäser på 90-talet. Altgård har verkat som kritiker i en rad tidningar och tidskrifter. Under senare år med en stark inriktning på scenkonst i alla dess former.

Det senaste från Kultur

0 0kr