LYRIK. I Christian Wåhlanders dikt gestaltas ett motiv som genom litteraturhistorien lockat många poeter. Det handlar om tiden som fenomen och vad den gör med oss.
Tiden
Tiden rinner mellan någons händer
Och i tiden befinner jag mig
Rinnande
Genom någons händer
Tiden rinner mellan någons händer
Denne någon lyfter ena handen
Och torkar sig om pannan
Emellanåt
Ansvaret
Ansvaret för tiden
Får tidvatten att strömma
I någons panna
Och någon torkar bort tidvattnet
Med sin hand
Tiden strömmar
Sätter en norm
Och jag sluter mig kring denna norm
Antar den strömmande normens form
Det finns krafter
Starka krafter
Krafter som formar tiden
Krafter som är normen
Normen är kraften
Kraften som likriktar
Kraften som krossar barnets drömmar
Anpassning
Anpassning
Så att du en dag passar in i
Den kista
Ödet snickrat ihop åt dig
Snickrat
Med sina händer
Som då och då
Torkar bort
En tidvattenström
Från sin kind
Ödet med sina händer
Som då och då knyter sig
Och slår
Slår
Och slår dig sönder och samman
christian.wahlander@opulens.se
