JULSERIE. ”I Kring Ringsjön finns både poesi, sakprosa och dramatik, överraskningar och påhittigheter.” Så inleder vår medarbetare Bo Bjelvehammar sin nya bok Kring Ringsjön vars fristående kapitel utgör Opulens julserie i år. Tillfälliga nedslag som sprider ljus över en rik kulturbygd men med läsvärde även för de som aldrig varit vid denna skånska sjö.
Filip Jers – en av Sveriges främsta instrumentalister
”och hon kysser en gång, när han spelat för henne, hans af munspelet blödande läppar”
(Ord och Bild, 1907)
Filip Jers (1986 -) är en virtuos, en mästare på munspel; som frilansande musiker har han de senaste tio åren turnerat över hela världen, i ett fyrtiotal länder, pandemin gjorde att det tog tvärstopp. Hela den verksamhet som han byggt upp under en lång tid, bara försvann.
Allt tystnade, han fick söka sig nya vägar och nya uttryckssätt och försöka fylla ett stort hålrum, med annat. Han började att kompo- nera, att göra filmmusik. Dessutom har han satt igång en onlineskola i munspel för dem, som spelat munspel ett tag. Han har elever från Sydkorea, Kanada, USA och Sydamerika, ett femtiotal. Och så arbetar han med sitt tredje album, på det förra Plays Swedish Folk, spelades svensk folkmusik i egen tappning.
Nu handlar det om arrangemang av klassisk musik till jazzversioner och egna tolkningar. Kvartetten (Filip Jers Quartet) tar sig an Beethoven, Brahms, Purcell och Tjajkovskij.
Det blev även under det ofrivilliga uppehållet tid att reflektera över både musikarbete och sin egen plats i världen. Naturligtvis var allt det som hände märkligt, men i någon mening var det både nyttigt och positivt.
Ordet munspel har två synonymer, munhar- monika och oralorgel, det sägs att munspelet introducerades i Kina för 3 000 år sedan, på vår kontinent började det formas i början på 1800 – talet. När du hör ordet munspel, tänker du möjligen allmänt på en svart man i den amerikanska södern, en holländsk mun- spelsvirtuos vid namn Toots Thielemans, Peps Persson, Louise Hoffsten eller en countrystjärna. Eller så går dina tankar i helt andra banor till Snusmumriken, en trogen och pålitlig vän, som kommer tillbaka varje vår, sätter sig vid bäcken och spelar på sin munharmonika. Det går nu att köpa ett
blått munspel i plast med Snusmumrikens bild. Det sägs att det är ett enkelt och billigt blåsinstrument, med ett mindre tonregister än andra instrument, vanligt inom country, amerikansk folkmusik, blues och rock and roll.
Utan anledning tänker jag på Per Gessle och Gyllene tider, munspelets uttrycksfullhet ochhur nära det ligger Per Gessles röst i Kung av sand:
”Här kommer kung av sand
här kommer kung av ingenting alls
här kommer kung av sand
här kommer kung av ingenting alls”
Filip Jers blev världsmästare i munspel redan 2005 och 2011 blev han den förste som tog en masterexamen i munspel vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, han studerade där från 2006 till 2011. The Harmonica Man.
Filip Jers söker ständigt nya vägar och utmaningar, hans musikaliska nyfikenhet och öppenhet driver honom in i samarbeten med skilda artister och grupper. Han har spelat på alla möjliga scener som jazzklubbar i Tokyo, skolkonserter i Västafrika och lantmännens dag i Finland. Han har samarbetat med artister som Benny Andersson, Timbuktu, Tommy Körberg och Lill Lindfors. Till detta har han särskilda trygghetskällor som Filip Jers Quartet och det nära samarbetet med gitarristen Emil Ernebro, gitarroraklet från Bengtsfors.
Filip Jers har medverkat i ett trettiotal skivproduktioner som studiomusiker.
I diskografin lyser några stjärnor, som sam- arbetet med Gotland Jazz Trio 2019, Svante Sjöblom & Filip Jers live på Victoria, 2017 och Filip Jers Plays Swedish Folk, 2015 och så Duett med Emil Ernebro 2019.
Filip Jers älskar samarbete, helst ett utmanande arbete med artister från olika genrer; det finns ord som Filip Jers inte gillar, detta att uttrycka sig på ett vanebildande sätt. För att ge sig in i ett samarbete med en stråkensemble eller ett storband, så måste han känna att det är någonting eljest – framåtsyftande och gränsöverskridande. Först då kan hans egen musikaliska trygghet och tekniska briljans sättas på prov. En demonstration, en frisk hållning. Det hindrar inte att han känner en trygghet i upprepningar och rutiner.
Att arbeta i skilda musikaliska miljöer, med skilda kulturer, ger nytt blod och ny vitalitet åt musiken. Bredvid virtuositeten regerar enkelheten och självklarheten. Jag tänker på det när jag lyssnar på Filip Jers arrangemang av kompositören och riksspelmannen Svante Petterssons sommarklassiker Gotländsk Sommarnatt, från 2019. Gånglåten från Lärbro kom till redan 1934, bäst minns vi trumpetinsatserna av Ernie Englund och Arne Lamberth eller den textsatta låten med Ainbusk Singers eller Lily Berglund.
”Stilla faller sommarskymning
kring en gammal, gammal gård
som från dagens slit och oro
somnar in i nattens vård.”
Textförfattaren heter Arthur Nilsson.
Ständiga övningar i att vika, vända, att glömma det inlärda och ge något nytt, som att söka och finna vindens samstämmighet. I lekfullhet. Att vänta en stund, att avvakta och byta riktning.
”Blowing in The Wind
The answer my friend
is blowin´ in the wind.”
Nu till avdelningen osärskilda fyndigheter – Filip Jers har ätit glass med Toots Thielemans, han tycker om kaffe, yoga, att jogga och att läsa Stephen King.
Filip Jers växte upp i Höör, han började tidigt med musik, han spelade cello, när han var sju år, munspel började han med på allvar när han var tretton år, av farmor fick han det första munspelet när han var fjorton år.
Hans morfar var en uppskattad musiker, Lars-Ola Olsson, som på helgerna spelade jazzmusik och på vardagarna ägnade sig åt skogsbruk.
Både hans mor och hans far stimulerade honom i ett fritt musikutövande, det var en tillåtande och generös, kreativ miljö, liksom den kommunala musikskolan, med goda förebilder och lärare. Gång på gång sägs det från skilda håll, hur viktig den kommunala musikskolan är och har varit, en oas, ett vattenhål, för många unga människor.
Filip Jers nämner vid samtal, många namn, som betytt och betyder mycket för honom i hans skapande, namn som Håkan Carlsson, Dick Sjöberg och Henrik Ekstrand.
På samma sätt har Filip Jers haft stort utbyte av musikfamiljen Elmelid och den avsomnade jazzklubben i Höör med Bosse Jönsson.
Det finns små öar i insjön, att minnas, hämta kraft ur, det faller ett stilla dagsregn, sen- höstens mörker har just rest bort, en gles, gäspande sol försöker kravla sig upp. Jag är på väg till biblioteket. Bibliotekarien och jag möts där, allvarliga och tysta, tar vi avsked av de sista fågelsträcken.
Så talar vi några ord om en särskild bok, Spelmän i Frosta härad; om föremål, instrument, levnadsuppteckningar och musiken; spelmän och spelmanslåtar, som bärare av ett rikt kulturarv. Ett arv som Filip Jers kan föra vidare, genom att tolka och arrangera låtar som Stubbad vals av Johan Emil Lönn, som själv spelade till både dans och underhållning, hans två barn, Margit och Enar har bevarat hans låtar.
Johan Lönn spelade enradigt dragspel och han levde mellan åren 1884 och 1962.
John Enninger (1844 – 1908) är en av de största uttolkarna av den skånska folkmusiken i Frosta härad under slutet av 1800-talet och en bit in på 1900 – talet. Han både spelade folkmusik och samlade in musik från spelmän på olika platser i Skåne. Samlingen kom att omfatta nästa tvåtusen melodier.
Det är lätt att jämföra John Enninger med Hilding Rosenberg, de söker sig båda till den rika källådern, som finns i vår svenska folkmusik.
John Enninger växte upp i en spelmansfamilj, både hans far och hans bröder spelade på skilda tillställningar, som bröllop och gillen.
Bredvid studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm var han konsertmästare vid Mindre teatern i Stockholm, 1853 blev han kantor och organist i Höör och Munkarp, en befattning han hade till sin död.
Om John Enningers spelskicklighet finns det flera utsagor, när han spelade, ”då logo Guds änglar i himlen, skröpligt folk glömde sina krämpor, åldringar och svaga drogos upp i dansen”. I den bästa form var John Enninger när han ätit stadigt av någon favoriträtt, hans spel var som bäst, hävdar somliga, när han bjudits på en dryg aln kokt ål.
John Enninger arrenderade och brukade Klockaregården i Höör, det sägs att han arbetade på åkrarna nattetid, han rönte stor uppskattning av sina församlingsbor, en gata bär hans namn, Enningervägen och hans vänner har rest en stilig gravsten, prydd med en lyra och ett porträtt i relief.
Elisabet Wentz-Janacek har skrivit en rik biografi om John Enninger, om hans liv, musik och hårda vardagsarbete med häst och oxar, boken är en storartad bild av en hel bygd i vardag och fest.
Det är en skildring rik på guldkorn, som detta om författaren Emil Kléens begravning den 15 december 1898 och sångkvartettens övande vid en frukostsamling på Gästis på förmiddagen. Bland gästerna finns August Strindberg, doktor Petrén, docent Stille och redaktör Gullberg och många fler.
Kvartetten sjöng Snabba äro livets stunder.
bo.bjelvehammar@opulens.se
